Sjuklön och sjukpenning – så funkar det
Nyhet 9 December, 2019

Sjuklön och sjukpenning – så funkar det

Av: Unionen Opinion

Sjuklön, sjukpenning och sjukersättning – vad är vad? Här är en snabbguide till hur systemet fungerar om du blir sjuk: 

Vad är vad? 

Sjuklön – din arbetsgivare betalar ut sjuklön istället för vanlig lön de första 14 dagarna du är sjuk. Därefter kan du ansöka om ersättning från Försäkringskassan.

Sjukpenning betalas ut av Försäkringskassan när du tillfälligt inte kan arbeta på grund av sjukdom.

Sjukersättning, som tidigare kallades förtidspension, får du om det är troligt att du aldrig mer kommer kunna jobba på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning.

Så delas dagarna:

Din arbetsförmåga bedöms olika beroende på hur länge du har varit sjuk. Det kallas för rehabiliteringskedjan. Så här går det till:

Dag 1–14

De första 14 dagarna du är sjuk betalar din arbetsgivare sjuklön till dig istället för din vanliga lön.

Dag 15–90

Fram till dag 90 har du rätt till sjukpenning om Försäkringskassan bedömer att du varken kan utföra ditt vanliga arbete eller något annat som arbetsgivaren tillfälligt kan erbjuda dig. Det kan hända att arbetsuppgifterna anpassas så att du trots allt ska kunna gå till jobbet.

Dag 91–180

Efter dag 90 försöker Försäkringskassan se om det finns något annat arbete hos arbetsgivaren du kan utföra. Om inte, har du rätt till sjukpenning. Under de här tre månaderna har du också rätt att vara ledig för att pröva om du klarar av ett helt annat jobb.

Efter 180 dagar

Nu försöker Försäkringskassan ta reda på om det finns något arbete du kan utföra alls, på hela arbetsmarknaden, ett så kallat ”normalt förekommande arbete”. Om det gör det har du inte längre rätt till sjukpenning. Därför har dag 180 blivit ett sådant nålsöga. Den regeln gäller inte om det är sannolikt att du kan var helt tillbaka i ditt vanliga arbete inom närmaste månaderna eller om det kan sägas vara ”oskäligt” att göra en bedömning mot hela den vanliga arbetsmarknaden.

3 vanliga problem:

1. Deltids-paradoxen. För den som har varit sjukskriven en längre tid, brukar det vara bra att gå tillbaka till jobbet steg för steg – det har visat sig vara en bra del av rehabiliteringen. Därför är det vanligt att man efter en tid hemma börjar jobba deltid och är sjukskriven på deltid. Men exakt vad som är det smartaste upplägget för deltiden skiftar ju. För en person kan bästa upplägget på halvtid vara att man jobbar halva dagar, medan det för någon annan är att jobba hela dagar och får ordentlig vila andra dagar. Men det sistnämnda accepterar inte Försäkringskassan. De vill att man ska jobba lika mycket dag (exempelvis fyra timmar per dag måndag till fredag för halvtid). Det passar inte alla människor, men inte heller alla jobb. Tänk om du är it-konsult eller uthyrd ekonomiassistent, få företag vill hyra in dig två timmar per dag. Är du lokförare, ska du då hoppa av i en helt annan stad när dina fyra timmar är gjorda?
Unionen vill: Synen på vad som är deltid måste vara flexibel och verklighetsbaserad – och kunna anpassas till personens behov och den tjänst man har. Målet är ju att få tillbaka en hållbar person så snabbt som möjligt.

2. Dålig synk mellan myndigheter. När man har varit sjukskriven i 180:e dagar prövar Försäkringskassan om personen har förmåga att klara av ett vad man kallar ”normalt förekommande arbete.” Den här prövningen mot normalt förekommande arbete är problematisk eftersom det saknas en samsyn mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedling om vilken slags arbetsförmåga som krävs. Det här innebär att den som av Försäkringskassan bedöms vara tillräckligt ”frisk” för arbete, kan av Arbetsförmedlingen anses vara för sjuk.
Unionen vill: Att myndigheterna lyssnar på varandra och är överrens om sina beslut – så att den enskilda personen inte hamnar i kläm.

3. De ”normalt förekommande” lyser med sin frånvaro. När du har varit sjukskriven i 180 dagar funderar Försäkringskassan på om du kan utföra inte bara ditt nuvarande jobb, utan ett ”normalt förekommande arbete.” Bedöms man kunna ta ett sådant så dras sjukpenningen in. Problemet med det här är att Försäkringskassans tolkning av vad som är normalt förekommande sstämmer dåligt överens med verkligheten. Du kan exempelvis bedömas kunna ta ett ”lättare administrativt jobb”, trots att sådana knappt finns längre. Andra tjänstemän har fått höra att de ska ta ett jobb som ”inte är så kognitivt krävande.” Men var finns dessa jobb?
Unionen vill: Att Försäkringskassan verklighetsförankrar sina beslut. De normalt förekommande arbeten människor bedöms kunna ta, finns de verkligen, eller hänvisar myndigheten till rena fantasijobb?