Intervju Arbetsmarknadens parter vet hur Arbetsförmedlingen bör fungera – och det är regionalt
Arbetsmarknad 4 Juni, 2019

Arbetsmarknadens parter vet hur Arbetsförmedlingen bör fungera – och det är regionalt

Av: Unionen Opinion

Arbetsmarknadsutredningen lämnade sitt slutbetänkande till regeringen 30 januari. I vanliga fall skickas en utredning vidare på remiss. Men Arbetsmarknadsutredningen ska inte gå på remiss eftersom man anser att januariöverenskommelsen redan anger riktningen för arbetsmarknadspolitiken.

Istället håller regeringskansliet den 3 och 4 juni ett rundabordssamtal med aktörer för att samla in synpunkter på utvalda delar av utredningens slutbetänkande.

Henrik Ehrenberg, samhällspolitisk chef på Unionen. Vad tycker ni om det?

– Vi anser att det finns en risk att inte skicka utredningen på remiss. Det är en omfattande utredning som gjorts – där många delar inte tas om hand genom januariöverenskommelsen. Jag blir bekymrad över att man inte använder sig fullt ut av experterna, det vill säga, arbetsmarknadens parter.

Arbetsmarknadsutredningens slutbetänkande handlar ju till stor del om reformeringen av Arbetsförmedlingen. Vad tycker Unionen?

– För att klara av framtidens utmaningar behöver vi en Arbetsförmedling som kan agera snabbt och anpassa sig efter tjänstemännens och företagens behov. Myndigheten har alltför länge styrts av kortsiktiga politiska intressen, snarare än arbetsmarknadens behov. En reformering behövs absolut, men risken blir nu att de långsiktiga behoven fortsatt får ge vika för kortsiktiga politiska nycker.

Varför behöver Arbetsförmedlingen reformeras?

– Tre av fyra som i dag är inskrivna hos Arbetsförmedlingen har stora behov av såväl grundläggande utbildning som arbetsmarknadspolitiska insatser för att inte drabbas av långvarig arbetslöshet. Samtidigt finns det rekordmånga lediga jobb och företagen skriker efter kompetent arbetskraft. Brist på personal är det främsta tillväxthindret och det är tydligt att matchningen på arbetsmarknaden inte fungerar.

Kommer Arbetsförmedlingens problem lösas genom reformeringen som aviserats i januariöverenskommelsen?

– Nej, åtminstone inte per automatik. Fler privata aktörer kan förvisso vara bra och göra nytta – men det svarar inte på frågan hur vi ska minska matchningsgapet och tillmötesgå både företagens rekryteringsbehov och arbetssökandes behov av utbildning och stödjande insatser. Vi ser fortsatt en brist i att arbetsmarknadens parter inte har större inflytandet av utformningen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna och att det saknas insikt om behoven om ökad samordning av mellan olika aktörer och en tydligare koppling till regionala förutsättningar.

Var bör politiken göra för en fungerande Arbetsförmedling då?

– Vi har flera reformförslag.

  1. Styr Arbetsförmedlingen regionalt. Eftersom arbetsmarknadspolitiken är en statlig och nationell angelägenhet – men arbetsmarknaden organiseras i hög utsträckning regionalt – så bör den nivån vara styrande, med mindre nationellt fokus än tidigare.
  2. Ge kommunerna större inflytande i arbetsmarknadspolitiken. Det kommunala utbildningsutbudet bör i högre utsträckning beaktas i planering av insatser både för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, men också för att få fler arbetssökande att gå gymnasiala bristyrkesutbildningar.
  3. Ge arbetsmarknadens parter utökat inflytande över utformningen av arbetsmarknadspolitiken.

Varför tycker ni så?

– Företag och fackförbund vet att arbetsmarknaden i grund och botten är en regional och lokal företeelse. Då behöver vi en arbetsmarknadspolitik och en Arbetsförmedling som är detsamma.

Vad hoppas du på nu?

– Det blir nu extra viktigt att de politiska förslag som regeringen till slut går vidare med förankras och remitteras utanför partiernas förhandlingsrum och att regeringen ger arbetsmarknadens parter en möjlighet till inflytande över reformerna.

Comments are closed.