Ali Abdudallah
Nyhet 28 November, 2017

Ali Abdudallah

Av: Unionen Opinion

Under den arabiska våren arbetade Ali på den statliga tidningen El Baath samt på tv som reporter:
–De syriska styrkorna använde kraftigt våld mot demonstranterna. Den fredliga protesten övergick i ett blodigt inbördeskrig och skapade en konflikt i mig: Att vi inte beskrev demonstranterna som riktiga människor. Vi gick från att vara det säkraste landet i regionen till att vara det farligaste landet i hela världen, i synnerhet för journalister.

En liten fritidsbåt bar Ali på flykten via Turkiet till Rodhos och därifrån vidare till Thessaloniki, Rom, Köpenhamn och slutligen Malmö. 20 dygn han aldrig kommer att glömma.
– Jag var enormt rädd och stressad. Vi smög till fots om natten, det fanns gränspoliser som sköt alla misstänkta som korsade gränsen. Den där lilla båten… Allt för liten. Vi la våra liv i kriminella människors händer, men vi behövde deras hjälp. Utan dom hade vi inte klarat oss hit.

Väl i Sverige blev Ali placerad i Arvika. På flyktingförläggningen kom Ali i kontakt med journalisten Börje Nilsson som tillsammans med sin fru ringde runt till olika bostadsbolag i staden och hjälpte till att hitta en lägenhet.
–Där och då började mitt liv på riktigt. Efter fem månader fick jag uppehållstillstånd. Jag började med att leta efter en praktikplats och sökte i hela Värmland, men det var svårt. Jag skrev till lokaltidningen, men de sa att de inte hade resurser att ta hand om mig, trots att arbetsförmedlingen kunde betala min ersättning. Jag kände att det var rätt hopplöst, men så flyttade vi till Landskrona och jag fick praktik på en frilansbyrå i en månad. Det var en kort praktik men det var fantastiskt.

Vi talar om civilsamhällets ansvar att ta initiativ för nya medborgare och om problemet med att etablera sig i de mindre orterna runt om i Sverige:
–Alla invandrare vill flytta till Malmö! Vet du varför? På grund av vädret, det sociala livet och för att det finns fler människor och därmed fler jobb! Så var det för mig också: Efter två veckor på en språkskola fick jag arbete som språkstöd. Där jobbade jag i några månader. Efter typ ett och ett halvt år så startade jag mitt nyhetscafé.

Ali har på sin fritid öppnat en mötesplats för nya och gamla svenskar. En gång i veckan håller han i ett samtalscafé där besökarna diskuterar nyheter med varandra i syfte att stärka integrationen mellan människorna som bor där. Det arrangeras på bibliotek i Landskrona, Helsingborg och Svalöv. Samma typ av orter runt om i Skåne som utgör fästet i SD:s väljarbas.
–Jag litar på behovet av att diskutera nyheter som metod för att komma in i samhället. Jag har varit på många kurser i svenska och lagt märke till att SFI inte lär ut så mycket om samhället. Det var så jag fick idén. Under den första träffen diskuterade vi Parisattacken 2015, då uppstod det ganska hetsiga diskussioner angående muslimer och fördomar. Det finns ett så starkt behov av en plats för dialog mellan människor med olika bakgrund men också mellan oss, politiker och myndighetspersoner, så jag har börjat bjuda in dem för att debattera ämnen som bostadsbrist, kriminalitet och islamofobi.

Han tycker att samtalstonen på träffarna håller lagom nivå, en del har varit arga när teman som bilden av Malmö och kriminalitet diskuteras. De är trötta på bilden som ofta speglar Malmö i media: Kriminaliteten, kopplingen som görs mellan invandrare och problem. Ali säger att behovet av mötesplatser som kan minska avståndet mellan bilderna och människorna blir desto viktigare just här i Skåne. Han har bjudit in representanter från samtliga partier, men kategoriskt fått nej av SD som sagt att de inte är intresserade av att delta.
–Den viktigaste uppgiften för oss som samhälle är att skapa kontakter och arbete. Ansvaret ligger hos båda parter, men om nyanlända är ambitiösa, och civilsamhället fortfarande inte öppnar dörren vad kan vi göra?

Ali är en av få som lyckas med att försörja sig på skrivandet. Han arbetar som kommunikatör på länsstyrelsen och vid sidan av det som skribent och journalist. Vägen dit gick genom den första praktiken och kontakt med svenska journalister via jobbet som språkstöd.
–Det är inte lätt att få vare sig praktik eller jobb inom offentliga mediebolag i Sverige, privata är lättare. Jag fick 6 månaders provanställning på kommunen, som sen förlängdes till en fast tjänst. Jag är mycket nöjd med min lön, det är bra betalt.

Jag frågar hur han ser på alliansens förslag om särskilda låglönejobb för invandrare?
–Det är ett orimligt förslag eftersom det skiljer mellan svenska medborgare och den som har utländsk bakgrund. Om man vill minska lönen för att motivera arbetsgivare att anställa invandrare betyder det att den svenska arbetsmarknaden inte litar på vår kompetens. För oss som tror på principen om människors lika värde, hur kan vi tillämpa det här förslaget? Istället borde politikerna motivera samhället att öppna dörrarna: Ge företag förmåner om de anställer nyanlända och gör det attraktivt att erbjuda praktikplatser, så kanske fler lyckas få en tjänst.

Hur förebygger man risken för att människor blir utnyttjade som gratis arbetande praktikanter utan realistisk chans till anställning?
–Att ha bättre kontroller via AMS eller facket, som kan se vad som händer. Även om de blir utnyttjade, är det ett unikt tillfälle att få lära sig språket och skaffa en erfarenhet.

Ali är med i fackförbundet ST som organiserar anställda inom statlig verksamhet. Han tycker att fackförbunden i Sverige har ett stort ansvar för integrationen och att de inte gjort tillräckligt:
– På något sätt behöver fackföreningsrörelsen hitta vägar för att möta den här gruppen, bjuda in till konferenser, lyfta frågan kring förmåner, ta i frågorna: ”Vad kan arbetsgivare tjäna på att anställa nyanlända”, ”Vad kan nyanlända tjäna på att gå med i facket?”

Vi återvänder till frågan om hur de nyanlända som placeras på glesbygdsorter ska kunna skapa sig ett liv och en försörjning där. Vilka möjligheter de har att bygga en vardag, gemenskap och delaktighet i samhällsbygget.
– Eftersom de som bor i ett mindre samhälle är intresserade av att orten fortsätter leva, tror jag faktiskt det kan lyckas bättre där än i stora städer. Det finns ett större behov av fler människor. Samtidigt, som jag sa förut, det finns skäl att vi nya medborgare flyttar till städer som Malmö. Den största utmaningen handlar ändå om att få ett jobb och få rätt jobb. Som journalist har jag lovat mig själv att inte bli chaufför, inte för att det är en skam, men det är fel yrke för en akademiker och synd för Sverige som misslyckas med att ta tillvara kompetens. Vi borde göra som i Tyskland där de validerar kompetens snabbare.

När vi kommer in på framtiden lyser Ali upp. Han har höga målsättningar för sitt yrkesliv:
– Jag kommer att lyckas med mina ambitioner, att påverka mitt samhälle på ett positivt sätt. Jag är enormt nöjd med de insatser jag gjort redan. Jag har deltagit i många konferenser och seminarium om vilka möjligheter nyanlända är för ett land. Jag talar om vikten av mångfald och inkludering. Personligen vill jag jobba mer som journalist på riktigt. Vara trygg i mitt liv, ha roligt. Att komma in i litteraturlivet i Sverige. Jag har översatt tre böcker från persiska till arabiska och jag skriver just nu på en bok om vägen till arbete för nyanlända. Det är fackförbundet Byggnads som gett mig ekonomiskt stöd för att genomföra projektet. Min familjs framtid är här, i det här landet. Det finns ingen möjlighet att återvända.

Comments are closed.