Ryanairs vinstvarning pekar på behoven av förbättring av arbetsvillkoren
Blogg 4 Oktober, 2018

Ryanairs vinstvarning pekar på behoven av förbättring av arbetsvillkoren

Av: Magnus Gerentz

Ryanairs vinstvarning är mer än en plump i protokollet. Det är en signal om att vd Michael O’Learys företagsstrategi är utdaterad. Om inte för de anställdas skull, så för bolagets skull, bör Ryanair öppna upp för rimliga kollektivavtal med bättre arbetsvillkor. En sådan utveckling skulle gynna alla parter.

Ryanair tvingades på måndagen att meddela finansmarknaden och aktieägarna att bolaget resultat 2018 kommer att bli lägre än det tidigare uppsatta målet. En sådan så kallad vinstvarning utfärdas inte lättvindigt, utan görs oftast när resultatet väntas avvika markant mot målen eller förväntningarna. Bolaget pekar på två anledningar till vinstvarningen: ett stigande oljepris och strejker bland de anställda.

Ryanair intåg på den europeiska marknaden på 1990-talet skakade om grundvalarna för den traditionella flygsektorn. Samtliga stora flygjättar blev tvungna att förhålla sig krympande marginaler i takt med att Ryanair och efterföljande lågprisföretag åt upp marknadsandelar. Det råder inget tvivel om att kunderna såg effekter på biljettpriset när lågprisbolagen fick fotfäste, men det kostade, och kostar, enormt i form av anställningstrygghet, arbetsmiljö med mera. Det är ingen slump att Försäkringskassan i sin senaste Socialförsäkringsrapport pekade ut piloter och kabinpersonal som särskilda utsatta yrkesgrupper för sjukskrivningar över 14 dagar.

Ändå sedan Ryanair började på fäste på den europeiska flygmarknaden har tongångarna gentemot fackförbund i olika länder minst sagt varit fientliga. Huvudorsaken har varit bolagets negligerande av de anställdas villkor, och den gravt fientliga inställningen till arbetstagarorganisationerna. Bolagets vd Michael O’Leary tycks ha använt tongångarna som ett marknadsföringsknep – ett sätt att få medial uppmärksamhet och profilera Ryanair som ett flygbolag som gör allt för att kunderna ska få resa så billigt som möjligt.

Att säga att Ryanair inte har varit framgångsrika skulle vara en lögn. Bolaget har expanderat snabbt och gett en mycket god avkastning till sina ägare. Sedan börsintroduktionen 1997 har en aktieägare sett sitt innehav över 20-dubblas. Men framgångssagan har fått sig en törn det senaste året. Tillväxten har bromsat in och sedan aktiekursens toppnivå i augusti 2017 har den fallit med över 40 procent. Samtidigt medger bolaget själva att förtroendet hos kunderna sargat, på grund av att bolaget inte har lyckats skapa harmoni med sina anställda.

Det vi har sett är motreaktionen. Det kan knappast komma som en överraskning att den flygande personalen helt enkelt har fått nog och ett antal europeiska fackförbund har tvingats ta till strejkvapnet. Ur ett företagsperspektiv borde Ryanair haft med det i kalkylen när de satte upp målet för årsresultatet. Det är rent av oförståeligt att bolaget inte hade räknat med det, och visar på nonchalans och en okunskap beträffande hur de olika fackförbunden i Europa arbetar och vad de kräver för villkor för sina medlemmar.

Det har hänt förut och kommer att hända igen runt om i Europa om inte Ryanair vidtar åtgärder för bättre samarbeten med arbetstagarorganisationerna och inte visar en vilja att kompromissa. Dock har Ryanair i all rättvisa visat vissa tecken på förbättringar, om än i myrsteg, genom att erkänna fackförbunden. Det var något som O’Leary förra året sade skulle hända när helvetet fryser till is.

Ryanairs vinstvarning är mer än en plump i protokollet. Den visar på att Michael O’Learys företagsstrategi är utdaterad. För bolaget skull, och för de anställdas skull, öppna upp för rättvisa kollektivavtal med bättre arbetsvillkor. En sådan öppning skulle gynna båda parter och skapa en större harmoni inom branschen.