Riksrevisionen har fel. Det lönar sig att göra lönekartläggningar.
Blogg 4 Februari, 2020

Riksrevisionen har fel. Det lönar sig att göra lönekartläggningar.

Av: Martin Linder

Idag debatterar riksdagen lönekartläggning. Riksrevisionen menar i sin granskningsrapport att lönekartläggning är ett ineffektivt verktyg för att minska lönegapet mellan kvinnor och män. Vi menar det motsatta. Problemet är att de inte genomförs i tillräckligt stor utsträckning. Det är alldeles för lätt att strunta i.

I Unionens senaste undersökning om lönekartläggningar hade så många som en tredjedel av de som genomfört en kartläggning hittat löneskillnader som behövde justeras. Oftast handlar det om att kvinnors löner behöver justeras upp. Dessutom hittar man ofta även andra problem som behöver åtgärdas, till exempel att det saknas kriterier för hur lönerna ska bestämmas på företaget.

Arbetet för jämställda löner är en av Unionens viktigaste frågor
Unionens medlemmar tycker att jämställda löner är en av vår tids viktigaste frågor. Föga förvånande är frågan allra viktigast för kvinnor. Och det är inte konstigt, för enligt Medlingsinstitutet var kvinnors löner nästan elva procent lägre än mäns (2018). Tar man hänsyn till faktorer som utbildningsnivå, yrke, ålder, arbetstid är den oförklarade löneskillnaden fortfarande över fyra procent till männens fördel. Bland tjänstemän i privat sektor är det än värre, där är den oförklarade löneskillnaden nästan sju procent.

Kvinnor tjänar alltså mindre än män. Detta är kanske vårt största hot mot jämställdheten. För så länge kvinnor tjänar mindre än män är det också de som tar det största ansvaret för familjen och stannar hemma med sjuka barn eller tar den största delen av föräldraledigheten. Lönekartläggning är ett effektivt verktyg för att komma åt problemet med ojämställda löner.

När lönekartläggningar genomförs är de alltså väldigt effektiva. Problemet är att de inte genomförs i tillräckligt stor utsträckning. Trots att det sedan den första januari 2017 återigen är lag på att arbetsgivarna ska genomföra årliga lönekartläggningar och analyser så är det många arbetsgivare som inte gör det. Unionens undersökning visar att en av tio arbetsgivare aldrig har genomfört en lönekartläggning. En anledning kan vara att tillsynen är näst intill obefintlig.

För att komma tillrätta med detta behövs flera olika åtgärder:

  • Diskrimineringsombudsmannens (DO) måste få ett tydligare uppdrag att se till att lagen följs och sanktionerna mot dem som bryter mot lagen bli mer kännbara. Idag är det alldeles för lätt att bara strunta i att göra lönekartläggningen.
  • Diskrimineringslagens tredje kapitel, där åtgärder för att förebygga diskriminering finns, behöver bli semidispositiv. Det skulle ge arbetsmarknadens parter en möjlighet att avtala om lönekartläggningar i kollektivavtalen och på så sätt branschanpassa exempelvis hur och när en lönekartläggning ska genomföras. Ett sådant avtal ersätter skyldigheten att följa diskrimineringslagens tredje kapitel. I de fall det inte finns något kollektivavtal på företaget är det diskrimineringslagens bestämmelser som gäller.

Om facket får möjlighet att avtala om lönekartläggningar kan vi ta ansvar för att lönerna blir jämställda på den del av arbetsmarknaden där våra kollektivavtal gäller. Och DO kan fokusera på att granska arbetsgivare som inte har kollektivavtal.

Låt parterna bidra till att minska ojämställdheten i vår tids viktigaste arbetsmarknadsfråga.

Läs gärna vår nya kortrapport med rekommendationer för ett jämställt arbetsliv 

 

Comments are closed.