De havererade bostadssamtalen
Välfärd och trygghet 23 Juni, 2016

De havererade bostadssamtalen

Av: Sven Ljung

För några dagar sedan bröt de bostadspolitiska samtalen mellan regering och opposition samman. Det var synd även om det inte kom som en stor överraskning för oss som har följt bostadspolitiken under lång tid. Regeringen och alliansen hade presskonferenser där båda sidor skyllde på varandra.

Tillgången på bostäder har stor betydelse för en väl fungerande arbetsmarknad, tillväxt och skapandet av nya jobb. Det råder stor enighet kring detta och att vi de närmaste 10 åren behöver bygga fler bostäder per år än vad vi gjort under de senaste 30 åren. Visserligen byggs det många nya bostäder nu, men ett lågt bostadsbyggande under 25 år i kombination med snabb befolkningsökning har skapat bostadsbrist och stora svårigheter för unga att få sin första bostad.

Boverket har den 22 juni reviderat sin prognos för byggbehovet för bostäder. För perioden 2016 – 2025 behövs 710 000 nya bostäder, men för de första fem åren 2016 – 2020 behövs 440 000 nya bostäder – i snitt 88 000 per år. Enligt SCBs prognos förväntas Sveriges befolkning nå 10 miljoner 2017 och 11 miljoner 2024.

Det behövs långsiktiga spelregler för att individer och företag ska våga investera

I någon mån är målen för de politiska blocken relativt lika. Alla vill att det ska byggas fler bostäder. Det är medlen man är oense om. En bostad som byggs idag kommer förhoppningsvis att stå i 100 år. Vissa bostäder kommer av olika skäl att vara borta om 100 år och andra kommer att finnas kvar men 100 år kan vara ett rimligt antagande – i genomsnitt.

Det betyder att det behövs långsiktiga spelregler för att individer och företag ska våga investera. Om man tror att förutsättningar såsom skatter och regler ändras, så skapar det osäkerhet.

Av olika skäl har bostadspolitiken kommit att bli ett starkt politiserat område med stora skillnader i politik mellan regeringsalternativen. Under Alliansregeringens tid 2006 – 2014 avvecklades resterande bostadssubventioner och den dåvarande regeringen antog bostadspolitiska mål som i hög grad handlade om att marknaden ska lösa tillgång och efterfrågan på bostäder.

Även om takten i bostadsbyggandet ökat de senaste åren, kan man inte dra slutsatsen att Alliansregeringens politik varit särskilt framgångsrik i att nå de behov som finns.

Socialdemokraterna hade redan under regeringen Persson sänkt ambitionerna för bostadspolitiken och har under lång tid letat efter en ny bostadspolitik. Under Alliansregeringens åtta år handlade mycket av den socialdemokratiska bostadspolitiken om att vara emot – snarare än att vara för något eget.

För att kunna möta de stora utmaningarna har allt fler dragit slutsatsen att det krävs en blocköverskridande överenskommelse.

Bostadspolitiska debatter har under lång tid varit väldigt förutsägbara. Trots behovet av samsyn har bostadspolitiken länge varit mer polariserad än många andra politikområden. För att kunna möta de stora utmaningarna har allt fler dragit slutsatsen att det krävs en blocköverskridande överenskommelse.

När regeringen tog initiativ till blocköverskridande samtal om bostadspolitiken så togs det emot positivt i breda kretsar. Partierna är nog också i hög grad medvetna om att det behövs en överenskommelse eftersom potentiella regeringsalternativ under överskådlig tid kommer att behöva söka stöd för sin politik.

Problemet är att partierna uppenbarligen ser risker med blocköverskridande överenskommelser. Även om man i grunden är medveten om behovet så finns risken att den nya politiken kan uppfattas som ett svek. De partier som sannolikt inte kommer att ingå i en regering kan alltid driva en opportunistisk politik och de som kompromissar förlorar väljare.

De blocköverskridande samtalen fick ingen bra början. Flera partier var ute med något som närmast kan beskrivas som en kravlista och som sedan kan vara svårt att backa ifrån. En bostadspolitisk överenskommelse skulle behöva vara något i stil med den stora skattereformen eller pensionsöverenskommelsen, där partierna hade mod att hitta helhetslösningar som skulle fungera under lång tid framöver även om det krävde beslut som inledningsvis var obekväma.

Förutsättningen för en överenskommelse av det slaget är att partierna har en förmåga att se det som förenar, kunna definiera tydliga mål och kunna kompromissa. Och att sedan våga stå för överenskommelsen.

Det är fortfarande inte för sent att komma överens, men just nu ser det rätt mörkt ut

Jag vet inte om de politiker som i början av 90-talet lyckades med en skattereform och en pensionsöverenskommelse hade någon egenskap som dagens politiker saknar. Det var en tid då svensk ekonomi och välfärd befann sig i kris. Det är möjligt att läget på bostadsmarknaden först måste bli än värre innan politikernas krismedvetande gör att statsmannamässighet går före kortsiktiga opinionsvinster.

Det är fortfarande inte för sent att komma överens, men just nu ser det rätt mörkt ut.

Comments are closed.