Nej, sjukförsäkringens bortre gräns är inte lösningen
Blogg 18 Oktober, 2019

Nej, sjukförsäkringens bortre gräns är inte lösningen

Av: admin

I går började Moderaternas partistämma i Västerås. Många frågor står på agendan, och kanske kommer även Moderaternas budgetförslag om att återinföra den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringssystemet att debatteras? För debatteras borde det.

Frågan om ökade sjukskrivningar är högt prioriterat av Unionen. Dagligen möter vi medlemmar som har råkat illa ut i dagens system. Ett system som inte är anpassat till den verklighet vi ser på arbetsmarknaden. Det är lätt att instämma i Moderaternas ambition att öka stödet för att fler ska kunna återvända till arbetet och vi ser flera möjliga åtgärder för att åstadkomma det. Återinförandet av en bortre tidsgräns, i debatten elakt kallad för stupstocken, är dock inte en av dem. Anledningen är enkel: en bortre tidsgräns ökar inte drivkrafterna att återgå i arbete vid riktigt långa sjukskrivningar så som den var tänkt.

Vi är övertygade om att problemet med arbetsrelaterad ohälsa och sjukskrivningar inte kommer kunna lösas enbart genom justeringar i sjukförsäkringsregelverket. I partipolitiken har den bortre tidsgränsens vara eller icke vara däremot debatterats som om det är den viktigaste – eller rentav enda – fråga som har betydelse för sjuktalens utveckling. Det är hög tid för ett fokusskifte där följande åtgärder är avgörande:

  • I första hand krävs ett stärkt förebyggande arbetsmiljöarbete och ett utvecklat lokalt rehabiliteringsarbete som kan träda in med kunskap och driv tidigt vid ohälsa. För att nå dit måste arbetsgivare ta större ansvar. Men det behövs också bättre förutsättningar för rehabilitering på arbetsplatsen, i synnerhet under de första månaderna.
  • För det andra präglas politiken av det faktum att psykisk ohälsa har kommit att ligga till grund för en allt större del av sjukfallen. I slutet av 2018 låg psykiska diagnoser bakom 48 procent av alla pågående sjukfall. Tio år tidigare vad det 31 procent, vilka alltså innebär att vi sett en ökning på nästan 55 procent under denna tidsperiod. I slutet av 2018 var hela 71 procent av de sjukskrivna med psykiska diagnoser kvinnor. Mot bakgrund av detta är det oerhört viktigt att såväl det lokala rehabiliteringsarbetet som sjukförsäkringssystemet är likvärdigt oavsett om det rör sig om fysisk eller psykisk ohälsa. För att nå dit behövs såväl kunskapshöjande insatser som förändrade regelverk.
  • Sist men inte minst så finns det redan idag dessutom en tidsgräns, dag 180, som för många av våra medlemmar i praktiken innebär en allt för tidig utförsäkring. För dem är diskussionen om en bortre tidsgräns på ett år helt irrelevant. Här behöver Försäkringskassans bedömningar mot ”normalt förekommande arbete” vid dag 180 reformeras och verklighetsanpassas i relation till hur arbetsmarknaden ser ut i stort.