Idag har jag tillsammans med Erica Sjölander på IF Metall och Anders Rune på Teknikföretagen fått en gemensam debattartikel om den starka kronan i Dagens Industri. Den starka kronan kan av vissa ses som ett verkligt positivt inslag i ekonomin. Det är ett tecken på ordning och reda i statsfinanserna.
I regeringens vårbudget konstaterar finansministern bara torrt att ”Bedömningen är att det dröjer till 2015 innan återhämtningen blir märkbar bland den övervägande delen av Sveriges viktigaste exportmarknader.” och att ”Den starka kronan bidrar också till en svagare exportutveckling” (sida 69). Finansministern konstaterar också att den starka kronan gynnar importen. Och sedan då, är den frågan vi ställer oss.
När den svenska kronan stärks så blir försäljningspriserna på exportmarknaden lägre omräknat till svenska kronor när intäkterna tas hem. Det betyder att ett oförändrat pris i t ex euro, amerikanska dollar eller brittiska pund tas hem som en lägre intäkt i svenska kronor, den valuta som produktionskostnaden förhoppningsvis betalas i. Fortsätter kronan att vara stark eller förstärkas ställs extra krav på den svenska konkurrenskraften i form av kvalitet etc.
Producentpriserna har under det senaste året (mars 2012 – mars 2013) sjunkit i svenska kronor med 4,4 procent, medan exportpriserna sjunkit med 7,2 procent. Det innebär att om svenska företag på exportmarknaderna vill behålla sina vinstandelar räknat i svenska kronor, då måste de öka priserna med drygt 7 procent. Detta skulle då försämra konkurrenskraften – istället tar företagen effekten som lägre intäkter i svenska kronor.
Importpriserna har under samma tid minskat med 7,4 procent vilket innebär att underleverantörer i Sverige kämpar en allt tuffare kamp om att behålla sin roll mot utländsk konkurrens. Hur många jobb ska försvinna utomlands innan finansministern och resten av regeringen inser allvaret. Ekonomiskt agerande är i mycket ett psykologiskt spel. Man planerar efter vad man bedömer kommer att hända. Tror företagen att regeringen tar den starka kronkursen på allvar och kommer att arbeta för att stärka konkurrenskraften då ökar chansen att behålla jobben i Sverige. Uppfattar företagen att Riksbank och regering inte bryr sig, eller bara ser sina egna utlandssemestrar bli allt billigare, då ligger vi sämre till. Då kan företagen ändra sin planering.
Almega visar i sin nyligen publicerade konjunkturrapport att andelen importerade insatsprodukter som andel av total insatsförbrukning ökade från 22 procent år 1995 till 27 procent 2009. Så här skriver Almegas ekonomer: ”Intressant att notera är att den svenska industrin har en högre andel import av insatsprodukter än övriga jämförelseländer…”
Detta betyder att det är de svenska underleverantörerna, i många fall de mindre och medelstora företagen i Sverige som politikerna i högtidstal säger sig värna, som utsätts för allt hårdare konkurrens. Det är också dessa företag som i första hand drabbas när kronan blir allt dyrare i jämförelse med andra valutor.
Både Almega och LO har i sina i veckan presenterade konjunkturrapporter låga eller avsaknad av tillväxttal för framför allt varuexporten under 2013 och en mer positiv syn på tjänsteexporten. För 2014 delas synen mellan de två bedömarna framför allt vad avser tjänsteexportens utveckling. Bakom prognoserna ligger bedömningen att kronan kommer att fortsatt förstärkas mot euron. Det tror LO kommer vara fallet också mot dollarn, medan Almega tror att kronan försvagas mot dollarn under loppet av 2014.
Det finns från de organisationer som är direkt beroende av utvecklingen inom industrin en oro för att en alltför stark krona kommer att strukturellt förändra Sverige. En stark industri är fortsatt viktig för att bidra till finansieringen av en god välfärd i landet. Därför måste de exporterande och de importkonkurrerande företagens konkurrenskraft finnas med i de ekonomisk-politiska åtgärder som vidtas. Än så länge hoppas jag att statsministerns uttalande ”the industry in Sweden is almost gone” vid World Economic Forum för någon månad sedan var en felsägning. Fortsätter passiviteten i den ekonomiska politiken är jag rädd att det var en policyindikation. Eftersom det engelska ordet industry betyder näringsliv, så antyder uttalandet att Sverige ska leva på offentlig verksamhet allena.
Twitter
