Emma Green: ”Trist att Friidrottsförbundet fick skit – skönt att mansplainern fick fel”

Hon har starka ben och hoppar högt. Men när Emma Green fightas för rättvisan lägger hon mellanmjölken åt sidan. För Unionen berättar hon om människokärlek och vikten av att visa fingret åt ojämställdhet . Eller snarare alla tio.

När Emma Green satt och målade sina naglar i regnbågsfärger inför friidrotts-VM i Moskva 2013, var den dåvarande ordföranden i Svenska Friidrottsförbundet inte direkt stöttande.

– Det är nog en av de mansplainings som jag minns bäst. Han sa hela tiden: ”Det här kommer inte bli stort, det kommer inte synas i medierna. Ingen kommer bry sig.” Han försökte förminska mig och min ståndpunkt.

Men det fick ju ett väldigt genomslag. Klart det var trist att Friidrottsförbundet fick ta så mycket skit, men det var en skön revansch – dels för att jag vill stå för åsikterna, men också för att han fick fel.

Hur vanligt är mansplainande inom idrotten?
– Jättevanligt, inom lagsporter tror jag att det är lite vanligare än inom individuella idrottsgrenar. Där jämförs det hela tiden. Det snackas om ”damhockey” och ”riktig hockey”, ”fotboll” och ”tjejfotboll”. Tänk bara på när så kallade experter ifrågasatte Pia Sundhages kompetens och om hon skulle kunna leda ett herrlag. Jag upplever att det inte är riktigt lika vanligt inom individuella idrotter.

Hur tacklar du en mansplainare?
– Jag blir irriterad, men oftast försöker jag att inte bli förbannad eftersom jag tänker att det inte är värt energin. Har jag fint flow en dag kan jag få in en bra kontring. Men ofta kommer man ju på en bra comeback i efterhand och då lägger jag den på lager till nästa gång.

Varför mansplainar människor?
– När jag var yngre såg jag ju många äldre män som en naturlig auktoritet. Ingen ifrågasatte då. I dag känner sig vissa hotade i och med den ökande jämställdheten och den osäkerheten kan styra beteendet. Jag tänker alltid mansplaining är ett tecken på att den som gör det inte mår särskilt bra i situationen. Människor som mår bra vet att det är kärlek och respekt som gäller.

Ponera att du är queen of the world: Hur löser vi problemet?
– Det har hänt jättemycket på senare år men nu är Donald Trump president i USA och vi har populistiska regeringar i Europa där jämställdhet inte står högt på agendan. Vi är onekligen i en tillbakagång. Men jag tror att det goda kommer segra på sikt. I små steg kanske. Eller så är det nu vi slår i botten. Det är på botten som folk brukar hitta kraften att förändra och förstå att det är dags att göra något. Kanske är det nu det vänder?

Kommentera