Tillväxtpolitik kräver individualiserade kompetenssatsningar

Lars Jagrén

I fredags (29 maj) publicerade Entreprenörskapsforum en rapport om betydelsen av en kontinuerlig strukturomvandling där företag och organisationer med låg produktivitet gradvis slås ut och ersätts av dem med högre produktivitet. Rapporten innehåller flera slutsatser som ligger nära Unionens ståndpunkter.

Man konstaterar helt riktigt att produktivitetsnivån och -utvecklingen långsiktigt är helt avgörande för ett lands konkurrenskraft och välstånd. Arbetskraftens kompetens blir därmed en nyckelfråga inför framtiden.

Arbetskraftens kompetens blir en nyckelfråga inför framtiden.

Författarna (Hans Lööf och Gustav Martinsson) varnar också för att mycket av det senaste decenniets jobbpolitik snarast kan ha verkat i motsatt riktning och stött företag med lägre produktivitet, och därmed snarast försämrat produktivitetsutvecklingen.

I en samtidig debattartikel på DN går de ett steg vidare och föreslår som en viktig reform ”inrättandet av ett välfinansierat försäkringssystem för att stimulera individers utbildning och omställning. Ett sådant system (bör) konstrueras så att det tar hänsyn till olika individers skilda förutsättningar. En friställd 50-årig verkstadsarbetare i Bergslagen kanske behöver två års vidareutbildning för att komma tillbaka till arbetsmarknaden, medan tre månaders utbildning räcker för en 30-årig arbetslös IT-strateg i Södertälje. Försäkringen bör också gälla den som vill utvecklas i sitt yrke.”

En friställd 50-årig verkstadsarbetare i Bergslagen kanske behöver två års vidareutbildning för att komma tillbaka till arbetsmarknaden, medan tre månaders utbildning räcker för en 30-årig arbetslös IT-strateg i Södertälje.

Samsynen med Unionen är alltså i det närmaste totalt om hur viktigt det är med en kontinuerlig kompetensutveckling, och system som skapar både resurser och incitament. Några mer konkreta förslag för hur systemet ska riggas för dock inte författarna fram. Här finns istället desto mer kloka tankar från Unionen och PTK kring en kompetensstiftelse och kring hur studiemedelssystemet måste reformeras. Ett kollektivt finansierat system med individens kompetensutvecklingsbehov och drivkrafter som utgångspunkt.

Vad gäller kritiken av den förda jobbpolitiken är det viktigt att de risker som författarna pekar på, effekter på den långsiktiga produktiviteten, verkligen diskuteras och analyseras. Samtidigt är det viktigt att inte ställa jobbpolitik mot tillväxtpolitik – utan prata jobbpolitik och tillväxtpolitik. Inte minst det höga utanförskapet och den snabba ökningen av arbetskraften medför att åtgärder för att korta ingångstiderna till arbetsmarknaden är oerhört viktiga.

Sverige behöver både jobbpolitik och tillväxtpolitik – där nyckeln i ekvationen är att se till att jobbpolitiken utformas så att den samtidigt ger stöd åt tillväxtpolitiken.

Sverige behöver både jobbpolitik och tillväxtpolitik – där nyckeln i ekvationen är att se till att jobbpolitiken utformas så att den samtidigt ger stöd åt tillväxtpolitiken. Det gäller alltså inte bara att komma in på arbetsmarknaden utan också att kunna utvecklas där.

En väl fungerande tillväxt- och därmed kompetensutvecklingspolitik blir än viktigare när strukturomvandlingen i ekonomin nu ökar ytterligare. Detta inte minst till följd av digitaliseringen som kommer att påverka och förändra en mycket stor andel av jobben i Sverige, och i många fler sektorer och för många fler yrkesgrupper än vad vi hittills sett.

I grunden tror jag att en tillväxtpolitik måste baseras på tre delvis olika fundament.

1. För det första att skapa bra långsiktiga ramvillkor för både företag- och anställda. Det må gälla skatte- och regelverk, liksom hur trygghetssystemen är utformade.

2. För det andra att se över dagens regelverk som i hög grad är anpassade efter fast anställda i stora organisationer. Men vi går över mot en ekonomi där fler kommer att hoppa mellan olika anställningsformer och företagande, och där fler kommer att arbeta i mindre företag. Vi behöver trygghetssystem som fungerar även då.

3. För det tredje behövs en mer individanpassad arbetsmarknads- och utbildningspolitik, både mot företag och individerna. Arbetsförmedlingens insatser måste i större utsträckning skräddarsys och utbildningssystemen anpassas utifrån individens och företagens behov.

Kommentera