När jag läser Almegas senaste blogginlägg om tjänstemännens arbetsmiljö känner jag hoppfullt att vi faktiskt inte står så långt från varandra. Milton skriver om vikten av tydlighet från arbetsgivarens sida, något jag absolut håller med om. Men det här är en bloggduell så i konstruktiv anda ska jag ändå försöka dra upp lite tvistefrågor.
Jag gärna se mer preciseringar kring vad som kan förändras i arbetsmiljölagen, som kritiserades i det inledande blogginlägget. Arbetsmiljölagen är precis som Milton skriver en tvingande lagstiftning som anger miniminivån för hur arbetsmiljön ska utformas, men framför allt är det en lag som säger att vi ska arbeta med arbetsmiljön. Lagen ger en ansvarsfördelning, den säger att arbetsmiljöarbetet ska vara systematiskt och skriver om rätten till skydds/arbetsmiljöombud. Lagstiftningen ger alltså arbetstagarna både rättigheter i arbetslivet men också rätten att förändra sin arbetsmiljö. Bedriver man verksamhet och har rätten att leda och fördela arbetet så måste man också ha ta sitt arbetsmiljöansvar, det går inte att bara plocka russinen ur kakan.
Unionen har länge pekat på vikten av att arbetet med arbetsmiljön sker systematiskt och i samverkan. Det finns få regler inskrivet i arbetsmiljölagen vad jag vet som rör just produktionsindustrin, däremot så finns det en hel del föreskrifter (AFS) som rör industri, kemikalieanvänding osv. I vinter kommer också en efterlängtad föreskrift som tyvärr har dragit ut på tiden, föreskriften om risker i den psykosociala arbetsmiljön – lagen ändras inte, däremot så kommer det en föreskrift som stöd i arbetet för en god arbetsmiljö.
Men det partsgemensamma arbetet för arbetsmiljön är ändå viktigare än arbetsmiljöverkets föreskrifter. Idag har vi den partsgemensamma organisationen Prevent som tar fram material med bland annat kurser och handböcker. Kanske skulle vi också ha mer gemensamt arbete mellan Unionen och Almega för att göra materialet mer branschspecifikt?
Men det viktigaste som både Unionen och Almega skulle kunna göra för arbetsmiljön är att vi båda jobbar stenhårt för att främja det systematiska arbetsmiljöarbetet (SAM) ute på arbetsplatserna, särskilt på de små arbetsplatserna där SAM ofta saknas. Tillsammans skulle vi kunna stödja både arbetsgivare och arbetsmiljöombud och påpeka vikten av SAM så att hela arbetsplatsen involveras i arbetsmiljön och att fler kan hjälpas åt att hitta lösningar på uppkomna problem.
Under årets avtalsrörelse har Unionen drivit, och på en del ställen också fått igenom, att utvecklingssamtalen ska få en tydligare koppling till att diskutera arbetsmiljön. Särskilt för de som har fast övertidsersättning eller som har förtroendearbetstid och har avtalat bort paragraferna 2-5 (i en del avtal 2-4) i tjänstemannaavtalens arbetstidsavtal. För att arbetsgivaren ska kunna ta sitt ansvar så måste hen också hålla sig informerad, jag tror att återkommande utvecklingssamtal med skriftliga bedömningar om arbetsbelastningen är en bra väg att gå. Det blir allt svårare att se arbetsmängden när arbetets gränser i tid och rum suddas ut, men ett utvecklingssamtal är i alla fall en god början.
Twitter
No comments yet.