Varför accepterar vi en så ojämn spelplan?
Nyhet 14 Maj, 2019

Varför accepterar vi en så ojämn spelplan?

Av: Unionen Opinion

Damfotbollen befinner sig i en guldålder. Sveriges damlandslag har gång på gång visat sin styrka. Men trots att så många kvinnliga fotbollsspelare briljerar får de bara en bråkdel av männens löner, visar Unionens utredning ”Ojämn spelplan.” (Här kan du läsa hela rapporten.)

Rapporten visar också att få kvinnor kan leva på sina löner, även när de har fotboll som heltidsjobb. Om löneskillnaderna skulle se ut så här i någon annan bransch skulle det bli ramaskri! Men inom fotbollen accepteras dessa strukturella orättvisor som vore de naturlagar.

Eva Olofsson var först i landet med att forska om sambandet mellan idrott och jämställdhet, och 1989 disputerade hon med avhandlingen ”Har kvinnorna en sportslig chans?” På frågan vad hon tycker om löneskillnaderna konstaterar hon att:

– Jag tycker inte att man behöver tycka till alls här. Titta på de faktiska siffrorna och låt dem tala.

Hon påminner att sett över tid så har saker förbättrats: Flickor och kvinnor spelar idag fotboll utan att bli ifrågasatta och förlöjligade, och prispengarna har ökat.

– Samtidigt släpar resurserna efter rejält, både när det gäller löner och tillgången till träningsytor, säger Eva Olofsson.

Och orättvisa gör ont, vilket fotbollsstjärnan Nilla Fischer påpekade i sitt tal när hon vann diamantfotbollen 2018.

– Elitspelande kvinnor tar sin idrott på lika stort allvar som männen. Det är klart att man känner sig kränkt när man blir trampad på eller får mindre resurser. Dagens damlandslag har det såklart bättre än för 20 år sedan, men det innebär inte att de ska stå med mössan i handen och säga tack, inte förrän de uppnått jämställdhet, menar Eva Olofsson.

– Men att Svenska fotbollsförbundets så ofta kläcker ur sig grodor där de tydligt visar att de inte tar damfotbollen på lika stort allvar som männens spelande. Det här är alltså inte plumpar i protokollet utan strukturellt, säger Eva Olofsson.

Inte heller Susanna Hedenborg, professor i idrottsvetenskap och docent i ekonomisk historia vid Malmö Universitet är förvånad över lönestatistiken.

– Jag önskar att jag kunde säga att jag blir förvånad, men det är snarare så att jag fortsätter att vara förfärad.

Susanna har tillsammans med Anna Maria Hellborg projektet ”professionell idrott och kvinnor – en (o)möjlig ekvation?”, där man har tittat på löneskillnader inom idrott – förutom fotboll även golf, curling och ridning. Hon tror att det finns flera orsaker till varför det ser ut som det gör inom fotbollen.

– Idrotten är särskild på ett sätt: Det är historiskt sett en relativt kort period som man alls har kunnat spela som proffs i Sverige, alltså leva på sitt idrottande. Fram till ganska nyligen har kampen för kvinnorna handlat om rätten att alls få vara med och tas på allvar. Och allt tar tid, i början kämpade ju inte ens fackförbunden för att kvinnor skulle ha samma löner som män. Men det har heller inte funnits samma starka feministiska rörelse inom idrotten som inom andra delar av samhället.

Precis som det i näringslivet har funnits argument till varför man inte har lika många kvinnliga chefer, ”det fanns inte några sökande”, eller varför kvinnor på samma jobb har lägre lön, ”de är inte lika kvalificerade”, så finns det inom sporten argument till varför kvinnliga fotbollspelare bör ha lägre löner, som att ”de drar in mindre sponsorpengar.”
– Man tror ofta att marknaden är ren från kön, men när man analyserar varför någon får sponsorer eller tevetid så har det mycket att göra med vilka genusföreställningar vi har. Exempelvis kanske sponsorer, som idag låter manliga spelare vara affischnamn för parfymer och bilar, har glömt att det finns ett segment som skulle vara intresserade av en annan typ av sponsring och reklam, säger Susanna Hedenborg.

Så hur kommer man då tillrätta med det här? Eva och Susanna är överens om att det börjar med att man tar ställning FÖR en förändring och sedan agerar.

– Fotbollsförbundet kan och bör fördela resurserna annorlunda. Kolla bara på längdåkningen där man vid någon tidpunkt bestämde sig för ökad jämställdhet. Idag det damerna som segrar. Och när damerna drar in mer pengar än herrarna, så får deras intäkter stå för en del av herrarnas kostnader vid träningar och tävlingar. Man förstår att det gynnar sporten i stort, säger Eva Olofsson.

Och att även män skulle tjäna på en jämnare fördelning är Eva Olofsson säker på.

– Vi har sett många exempel på att det blir sundare miljöer när män och kvinnor tränar och tävlar på lika villkor. För man ska vara medveten om att inte heller alla pojkar och män trivs i de tuffa machomiljöerna. Kanske skulle fler få plats inom sporten om vi ruckade på normerna där generellt, säger Eva Olofsson.

Ja, vill man uppnå något nytt, så måste man göra nytt.

– Det är viktigt att förstå att förändring inte kommer av sig själv, det krävs aktiva beslut och kanske regleringar. Det skulle också kunna vara ett krav från sponsorernas sida i framtiden att pengarna de skjuter till fördelas jämlikt, säger Susanne Hedenborg.

Så vad skulle hända om kvinnor fick möjlighet att utöva sin sport med liknande resurser, förväntningar och villkor som män?

– De skulle bli mycket bättre. Om man tänker på arbetsmarknaden i stort så har ju kvinnor tagit steg framåt och vunnit mark så fort de fått chansen, säger Susanna Hedenborg.