“Utmattning var en för diffus diagnos för sjukpenning”
Nyhet 9 December, 2019

“Utmattning var en för diffus diagnos för sjukpenning”

Av: Unionen Opinion

Christina Östholm fick sin sjukpenning indragen trots att hon följde den rehabplan som läkaren föreslagit. Den plan som också visade sig fungera utmärkt. Hon var tillbaka i jobb på heltid inom den tid läkaren föreskrivit. Så vad var då problemet? Jo, hon var utbränd, vilket ansågs vara en för diffus diagnos.

– Jag vet inte hur ofta och många gånger jag sökte Försäkringskassan. Första gången min handläggare ringde och presenterade sig, sex månader efter att jag blivit sjukskriven, meddelade hon samtidigt att sjukpenningen skulle bli indragen, säger Christina Östholm.

Det var på ett jobb med ständiga arbetstoppar som Christina blev utbränd. Hon jobbar som byggingenjör och säger att hon älskar sitt jobb, att rita upp hus, modellera detaljer och se allt växa fram.

– Jag älskade det kanske lite för mycket, för periodvis jobbade jag nästan dygnet runt. Så fort barnen hade somnat satte jag mig vid datorn igen och arbetade till långt inpå natten. Det blev få timmar av sömn. Och jag var inte den enda på företaget, men ingen satte stopp för oss.

När hon flaggade för att situationen var ohållbar, det var för stressigt, så var chefens respons att lassa på lite fler uppgifter. Christina fick sömnbesvär, svårt att andas, ont i kroppen och tappade ord, ”det gick så långt att mina kollegor gissade vad jag menade”, grät ofta vid skrivbordet och började kräkas.

– Jag var gravid, så när jag sökte hjälp fick jag höra att allt det här var fullt normalt när man väntar barn. Nu i efterhand vet jag att jag var utbränd redan då.

Efter mammaledigheten insåg hon att det skulle vara ohållbart att gå tillbaka till samma arbete, och sökte därför ett nytt jobb. Men efter sammanslagningar, omorganisation och kontorsflytt blommade utbrändheten upp igen. Christina började kräkas och fick kraftiga problem med koncentrationen och minnet – hon fick svårt att läsa mejl och texter.

– Då insåg jag att det var något allvarligt fel.

Den här gången kunde ingen tolka det som graviditet, så hon blev sjukskriven för utmattning på studs. Det var i maj 2016.

– Det var en stor skam att jag inte orkade, länge ville jag inte erkänna det ens för mig själv att jag var utmattad, och till andra sa jag initialt att jag hade semester.

Hennes kropp var nu helt slutkörd. Att gå en kilometer kunde ta över en timme, med flera vilopauser. Sjukskrivningen blev förlängd gång på gång, men i början av oktober ville Christina börja arbetsträna.

– Läkaren avrådde mig, men jag ville så gärna tillbaka till jobbet. Jag älskar ju mitt jobb, tycker det är superkul. Att bara gå hemma kan vara stressande det också.

Hon provade att jobba 25 procent i en månad. Det gick så där, så hon och läkaren kom överens med arbetsgivaren om att hon skulle jobba 25 procent i två månader, därefter 50 procent i två månader, 75 procent i två månader, för att sedan vara uppe på heltid igen. Det var då Försäkringskassan ringde och sa att det duger inte, sjukpenningen drogs in.

– Handläggaren förklarade att 25 procent räknades som att jag inte jobbade alls. Det var oerhört nedslående. Jag var ju så glad över att vara på väg tillbaka, men i deras ögon var det inte värt något.

Hon kastades in i en snurr av överklaganden hit och dit.

– Det går oerhört mycket tid och energi till att ringa runt, skaffa fram alla intyg, få tid hos en läkare som när jag väl kom dit inte förstod vilket intyg Försäkringskassan ville ha, och så började det om. Läkarna är välvilliga, men inte ens de förstår ju. Jag undrar vad alla dessa onödiga läkarbesök kostar staten. Och man blir så stressad av allt det här att man blir sjuk igen.

Christina säger att det kändes som att vad hon än sa eller inkom med för papper, så hittade Försäkringskassan ett kryphål. I förtvivlan kontaktade hon Unionen, där en förbundsjurist hjälpte henne att överklaga besluten. Fallet gick ända upp i Kammarrätten, där Christina dock förlorade.

– Men det var oerhört skönt att få hjälp av facket, dels blev jag lyssnad på, dels hade jag varken råd eller ork att driva processen själv.

Christina överlevde den här perioden ekonomiskt tack vare att hon hade fått en summa pengar för övertid och kvarvarande semester när hon slutade på sitt förra jobb.

– Fast jag hade tänkt använda pengarna till att kunna vara ledig med barnen.

Hon önskar att systemet hade lyssnat på och litat till hennes läkare, som la upp en plan för hennes tillfrisknande.

– Jag följde planen, kom upp på heltid och har jobbat så sedan dess trots att jag inte fick någon övrig arbetsanpassning. Men min chef och teamleader har stöttat mig, de har varit väldigt inkännande.

Ja, Christina är ett gott exempel på att man kan komma tillbaka från utbrändhet, även om hon själv aktar sig noga för att inte trilla dit igen.

– Idag är jag bättre på att lyssna på vad kroppen säger mig, och dra en gräns mellan jobb och fritid, för så dåligt som jag mådde då vill jag aldrig må igen

Christina Östholm
Ålder: 38.
Familj: Make och två barn på 7 och 4.
Bor: Luleå.
Gör: Byggingenjör.

AV LINDA NEWNHAM
FOTO: PETER KNUTSON