Unionens syn på den pågående hamnkonflikten
Arbetsmarknad 24 Januari, 2019

Unionens syn på den pågående hamnkonflikten

Av: Unionen Opinion

Unionens uppfattning är att bra villkor framför allt säkras genom att vi träffar branschavtal som reglerar villkoren. Branschavtal som omfattar allt tjänstemannaarbete tryggar villkoren för alla tjänstemannagrupper i branschen, inte bara de grupper som har en stark position på arbetsmarknaden eller de företag som går bra för tillfället. När vi träffar avtal så får de kollektivavtalsbundna arbetsgivarna i branschen arbetsfred. Det ingår i bytet vid förhandlingen och är något som arbetsgivarna betalar för.

Från Unionens sida har vi aktivt kämpat för att värna bransch-/riksavtalen. Det tydligaste exemplet är 90-talets kamp mot arbetsgivarna inom industrin som ville flytta ner förhandlingen på företagsnivå. Vi vann den striden och det resulterade i Industriavtalet där det tydligt framgår att löneökningar och villkor regleras i bransch-/riksavtal med gott resultat.

Några av grundprinciperna i den svenska arbetsmarknadsmodellen är:

  1. När det är avtalslöst tillstånd så är konflikträtten vidsträckt för att få en snabb och kraftig urladdning och inte en långdragen konflikt. Det har ansetts bäst ur samhällsekonomiskt hänseende. När avtal träffats så är konflikträtten väldigt begränsad. De undantag som finns utgörs av sympatiåtgärder, politiska konfliktåtgärder och indrivningsblockader.
  2. Sedan Saltsjöbadsavtalets tillkomst finns en bred samsyn att rättstvister hanteras via lokal och central förhandling och därefter Arbetsdomstolen (AD)
  3. Grundläggande i den svenska arbetsrätten är uppdelningen på arbetar-/kollektivsidan och tjänstemannasidan. På respektive sida förväntas det största förbundet/förbundskonstellationen företräda alla arbetstagare.

 

Varför är Hamnarbetarförbundets agerande ett problem?

Ur Unionens perspektiv är en utveckling mot att mindre grupper (oavsett om det är baserat på yrke, utbildning eller arbetsplats) bryter sig ur och värnar just sina villkor väldigt riskabel. Det kommer leda till att bransch-/riksavtalen försvinner. Erfarenheter från andra länder visar att utvecklingen från branschavtal till företagsavtal varit väldigt negativ för villkoren och fackföreningsrörelsen.

En modell måste också skapa nytta för båda parter – arbetstagare och arbetsgivare – annars kan den inte överleva på lång sikt. Om arbetsgivarna inte kan få arbetsfred med kollektivavtal så kommer det underminera den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Hamnarbetarförbundet är väl medvetna om hur regelverket ser ut och har utnyttjat det under lång tid. Genom att aldrig träffa kollektivavtal så har de alltid konflikträtt som de använder för att driva andra villkor än de som det största förbundet i branschen träffat avtal om. De använder den också i rättstvister och i arbetsledningsfrågor exempelvis rörande arbetsorganisation. I praktiken innebär det att det största förbundet i branschen träffar kollektivavtal och tar ansvar för det medan ett mindre förbund som inte tar ansvar försöker rida på befintligt avtal och skaffa sig fördelar. Redan 1989 slog Arbetsdomstolen fast,i den så kallade Brittaniadomen (AD 1989 nr 120), att fackliga stridsåtgärder av en arbetstagarorganisation är olovliga enligt medbestämmandelagen om de syftar till att framtvinga ett undanröjande eller en ändring av ett bestående kollektivavtal mellan en arbetsgivare och en annan arbetstagarorganisation. Hamnarbetarförbundet har föreslagit att man skulle träffa avtal i respektive hamn utifrån vilket förbund som är störst i den hamnen.
Unionens uppfattning är att det inte är en acceptabel lösning och konflikträtten kan inte knytas till förhållandena på enskilda arbetsplatser utan måste utgå ifrån branschen.

Den starka konflikträtten hänger samman med att när avtal är träffat så råder fredsplikt. Arbetsgivarna måste kunna lita på att det som man kommit överens om faktiskt gäller, annars faller hela idén med att teckna avtal och den fria konflikträtten kan ifrågasättas.

När inte alla parter tar det ansvar som den svenska arbetsmarknadsmodellen har ålagt oss så ser andra aktörer en möjlighet att flytta fram sina positioner, aktörer som vill försvaga fackföreningsrörelsen och som använder hamnkonflikten som ursäkt för att nå sitt mål.

Vår grundinställning är naturligtvis att det är parterna som är bäst lämpade att sköta förhållandena på svensk arbetsmarknad och att detta görs via branschavtal.

Niklas Hjert
Förhandlingschef

Comments are closed.