Debatt Unionen tycker till om Utvecklingstid
Arbetsmarknad 19 September, 2019

Unionen tycker till om Utvecklingstid

Av: Unionen Opinion

I regeringens höstbudget presenteras en modifierad variant på det tidigare friåret, nu med namnet Utvecklingstid. Åtgärden är i ny tappning men med liknande syfte. Kompetensutveckling är en av Unionens hjärtefrågor, men det lagda förslaget innehåller tyvärr en rad brister och problem. Det som istället behövs är partslösningar för att få till breda lösningar för bättre möjligheter till omställning och karriärbyte mitt i livet.

En bättre fungerande studiefinansiering hos privatanställda tjänstemän är ett angeläget behov hos våra medlemmar, men Utvecklingstiden är dessvärre inte lösningen. Trots att stora oklarheter i förslaget återstår kan vi konstatera att varken de ersättningsnivåer eller det regelverk som nämnts möter behoven hos Unionens medlemmar. Vi anser att frågan om yrkesverksammas studiefinansiering inte ska lösas genom förslag som beslutats ensidigt av politiken. Ensidiga åtgärder från politikens sida kan dras tillbaka lika lätt som de läggs fram. Ska långsiktigt hållbara och effektiva lösningar kunna skapas måste studiefinansieringen vara en integrerad del av de diskussioner som redan förs mellan arbetsmarknadens parter och staten om hur tryggheten på arbetsmarknaden kan utvecklas. Vi ser även att ersättningsnivåerna (tidigare har en ersättningsnivå motsvarande a-kassenivå nämnts) är alldeles för låga för att möta behoven hos merparten av privatanställda tjänstemän, samtidigt som åtgärden innebär en stor utgift för staten per individ.

Enligt Isabella Lövin (DN 2019-09-16) ska Arbetsförmedlingen förmodligen ha ansvaret för utvecklingstiden. Myndigheten ska, tillsammans med arbetsgivaren, avgöra om utbildningen är passande eller inte. Det är i grunden orimligt att en myndighet ska bedöma kompetensutvecklingsbehoven hos privatanställda tjänstemän. Vi behöver istället flexibla och lättillgängliga lösningar med stort inflytande för den enskilde att avgöra vilken väg arbetslivet ska ta.

Vi är övertygade om att ett kommande stöd för kompetensutveckling bäst hanteras av parterna själva, med stöd från staten. Parterna har med stor framgång länge stöttat uppsagda till nytt jobb. Dessutom behöver det finnas möjlighet för arbetstagare att välja utbildning som ökar anställningsbarheten på arbetsmarknaden oberoende av arbetsgivaren. Arbetsgivarens intresse och arbetstagarens intresse är inte med nödvändighet de samma. Avslutningsvis riskerar förslaget att leda till att staten subventionerar den kompetensutveckling som redan är arbetsgivarens ansvar att tillhandahålla.