Så upplever vi jobbstressen
Jobbstress 10 April, 2018

Så upplever vi jobbstressen

Av: Unionen Opinion

”Jag log, fattade några snabba beslut och flydde in på toa för att gråta lite”, ja så berättar ”Felicia” om när hon nosade på den berömda väggen. Idag har hon lärt sig att ta sig tid för återhämtning, och fått bättre förutsättningar från sin chef.

Stressen i arbetslivet är den viktigaste frågan för privatanställda tjänstemän. Alltför många blir sjuka av arbetsrelaterad stress. Jobbet kan alltid vara med dig, på gott och ont. Flexibilitet är på många sätt bra men konsekvenserna av jobbstressen går ut över privatlivet och kvaliteten på fritiden!

Organisationer slimmas, på många håll finns ett otydligt ledarskap och vi är allt mer tillgängliga. Det bidrar till att många kan jobba i princip hela tiden. Därmed riskerar de att missa den viktiga återhämtningen. Alla vet att det är viktigt att ta en break emellanåt. Ändå är det lätt att lunchraster blir tid för möten, vägen till och från jobbet ett tillfälle att ta telefonsamtal och att det till och med under barnens fritidsaktiviteter smygs in tid för jobb.

Din jobbstress är arbetsgivarens ansvar, reglerad i bland annat lag och föreskrifter.

Jobbstress är en arbetsmiljöfråga och därmed har du rättigheter. Din jobbstress är arbetsgivarens ansvar, reglerad i bland annat lag och föreskrifter. Men även klubbar och förtroendevalda kan bidra till minskad jobbstress. Och inte minst du själv.

Här får du möta två sanna men anonyma historier från kvinnor som lärt sig den hårda vägen att de måste få tid för återhämtning.

”I november grät jag på toaletten minst en gång om dagen. Utlösande faktor kunde vara att komma tillbaka från möte och mötas av 30 akuta mejl plus tre personer som ville ha omedelbara svar om något som hovrade runt mitt bord. Jag log, fattade några snabba beslut och flydde in på toa för att gråta lite. Sen baddade jag ansiktet och gick ut och körde ett tag till. Sen en dag kunde jag ju inte fatta beslut. Satt och stirrade på ett mejl en förmiddag. Då hade jag sovit urkass i någon vecka, men egentligen halvdåligt hela hösten. På eftermiddagen började jag gråta och kunde inte sluta så jag gick hem. Försökte jobba hemifrån dagen därpå men bölade när jag öppnade datorn.

Efter helgen åkte jag som vanligt till jobbet och hann gråta på toaletten tre gånger innan klockan ens slagit nio. Jag pratade med min chef och blev hemskickad resten av veckan. När jag fått sova ikapp och fick bättre prioritering bland mina arbetsuppgifter kunde jag börja jobba igen. Men det var helt klart en tankeställare.”
Felicia 37 år

”När min kollega sa `varför ligger du på jobbet under mötet?` började jag gråta och kunde inte sluta. Jag hade magkatarr men tyckt att magen gjorde mindre ont när jag låg ner. Jag hade dessutom legat vaken och tänkt på jobbet ett antal nätter i rad och kände mig väldigt trött. Men gå hem? Nej, det hade jag verkligen inte tid med. Så jag la mig på golvet i mötesrummet. Gråtattacken ledde dock till att min chef skickade hem mig för att vila. Och jag fick stanna hemma och vila veckan ut för att verkligen gå ner i varv. När jag kom tillbaka till jobbet hjälpte chefen mig att prioritera bland arbetsuppgifterna och lyfte bort några delar så att jag skulle hinna återhämta mig mellan varven. Nu har jag lärt mig den hårda vägen att jag måste ta pauser för att hålla lugnet. Då blir det också lättare att sova eftersom jag inte är helt uppvarvad. För det där mötet vill jag inte uppleva igen.”
Stina 43 år