Från macho till jämställdhet på fyra år
Nyhet 12 November, 2019

Från macho till jämställdhet på fyra år

Av: Unionen Opinion

Byggbranschen är känd för sin machokultur, men den är ju inte skriven i sten. Allt går att ändra om man vill, tänkte Ikano bostad. Och de hade rätt. På tre år gick de från mansdominans till jämställdhet. Från macho till medmänsklighet. För detta vinner de Unionens jämställdhetspris Guldstegen 2019.

Det började med att Ikano bostad 2014 gjorde en medarbetarundersökning, där det kröp fram att anställda upplevde att det fanns en machokultur och rå jargong som ibland var sexistisk, mycket på grund av bristen på kvinnor.

– Jag vet precis vad brist på jämställdhet kan göra med ett företag. Jag är själv byggare i grunden som sadlade om efter halvtid, och vet att ju fler kvinnor man får in, desto bättre klimat, säger HR-chefen Pirjo Unnerstad.

2015 tog hon därför fram en mångfaldsplan med fyra ganska aggressiva mål. Inom fyra år skulle man ha: Hälften av de sökande till tjänstemannajobb, hälften av cheferna och hälften av snickarna skulle vara kvinnor. Dessutom ville man att 20 procent av medarbetare skulle ha utländsk bakgrund. Tre år senare hade Ikano bostad nästan uppnått alla fyra mål. Exempelvis var 47 procent av cheferna kvinnor.

Så hur lyckas man vända något så snabbt? Hur går man från att prata om jämställdhet som något fint, till faktiskt förändring?

– Vi hade ledningen med oss, det var ett krav från min sida. Ofta är jämställdhet och mångfald HR-frågor, men om du inte har styrelsen och ledningsgruppen med på tåget så är det en waste of time and money att hålla på. Ett sätt att få med sig ledningen och cheferna är att tydligt visa på affärsnyttan.

Och vad finns det för affärsnytta med jämställdhet för er?

– Vi har stort behov av kompetensen, så det håller inte att branschen bara attraherar män. Vi kan inte bortse från halva befolkningen. Dessutom kommer det fram fler goda idéer, och kulturen på företaget förbättras.

En annan nyckel till att lyckas var att ha modiga chefer. Och med det menar Pirjo att chefen ska våga rekrytera in mångfald.

– En modig chef lyfter in människor som kompletterar och stärker en själv och teamet, men det krävs prestigelöshet för att göra det. Här har vi en stor fördel i att vi har vuxit så mycket, under mina sju år på Ikano bostad här har företaget vuxit från 100 till 500 anställda. Vi har alltså kunnat rekrytera redan modiga chefer som lever våra värderingar, och för dem är det här tänket självklarheter. Har du redan en organisation på 10 000 personer så är det inte lika enkelt.

Pirjo säger att det är viktigt att välja rätt rekryteringsfirma, en som inte nöjer sig med att säga ”inga kvinnor sökte”, utan som letar på fler ställen och andra sätt. Och att man vågar ihärda lite när man rekryterar internt. Hon tar exemplet att om man frågar en man om han vill bli chef, så tvekar han sällan att iklä sig kostymen.

– Men av en kvinna får du sällan ett rakt ja, hon underskattar ofta sin kompetens och tvekar, så som chef kanske du måste fråga henne fem gånger innan hon säger ja.

Men spiralen blev snabbt positiv, för med fler kvinnliga chefer så fanns det plötsligt också kvinnliga förebilder. Och ute på byggena drog de igång projektet Hentverkarna, en snickarutbildning för kvinnor, som ett sätt att påverka det trista faktum att bara en procent av alla byggnadsarbetare är kvinnor. Men man ska inte bara få in kvinnor, utan att även få dem att trivas och stanna. Och man kan inte förvänta sig att kvinnan själv ska kunna förändra kulturen, så därför hade de även genusutbildningar.

– I början fick jag höra gamla fördomar som ”kvinnor orkar inte.” Men när vi frågade vad som krävs för att vara en duktig snickare lyfte folk ofta fram kvaliteter som att man måste vara bra på hantverket, duktig på att planera, kommunicera och samarbeta. När männen speglades i detta insåg de själva att även kvinnor passar utmärkt som snickare.

Idag går resultat av jämställdhetsarbetet att se i statistik. I slutet av 2018 var 47 procent av kvinnorna chefer, 44 procent av de sökande till tjänstemannajobb var kvinnor, 18 procent av snickarna var kvinnor och 15 procent av de anställda hade utländsk bakgrund.

– Fast det som gör mig allra gladast är att våra medarbetare är nöjdare och därmed mer engagerade nu. Vi vill ha en schysst företagskultur, där vi tar ansvar och bryr oss om varandra. Jag vet att våra snickare och tjänstemän har gått in och sagt stopp till underentreprenörer ibland, ”så uttrycker vi oss inte här, det är inte okej.” Ja, jag är både förvånad och glad över att inse hur fort man kan ändra attityder ändå, säger Pirjo Unnerstad.

Comments are closed.