Svaret på Industri 4.0 – Facket 5.0?
digitalisering 31 Oktober, 2017

Svaret på Industri 4.0 – Facket 5.0?

Svaret på Industri 4.0 – Facket 5.0? – Alen Musaefendic

Av: Alen Musaefendic

Vi kan inte sticka under stol med att det internationella facket är oroligt. Det märktes tydligt på konferensen om Industri 4.0 som tog plats i Geneve förra helgen, där IndustriAll samlade fackliga representanter från hela världen för att diskutera vad digitalisering gör för och emot industrin. Det gick såklart inte att hålla sig till ämnet, eftersom digitaliseringen omfattar allt, beror på mycket, är global och allt annat än förutsägbar. Förutom produktion av varor berördes allt från Amazon och Uber till kvinnors rättigheter medan digitaliseringen hann jämföras med ett odjur som sprider sina tentakler överallt och hyllas som vägen mot ett rikare arbetsliv.

Industri 4.0 eller den fjärde industriella revolutionen är ett samlingsbegrepp för en rad teknologier och koncept inom robotisering och tillverkningsteknologier. Begreppet har koppling till Internet of Things där varje produkt i produktionskedjan bär mig sig information om vart den ska och hur, för att fabriken ska kunna vara självgående. Målet är produktion med kortare omställnings- och ledtider, färre fel, mer flexibilitet och ingen tidskrävande programmering.

Det internationella facket vill ha samma sak: bra jobb med rättvis lön i en dräglig miljö. Konsensus råder kring att ny teknologi kan vara en god kraft som leder till detta mål. Bättre konkurrenskraft, skräddarsydda lösningar, färre farliga och skadliga arbetsuppgifter, längre arbetsliv, bättre miljö, bättre sjukvård – digitaliseringen har potential att leverera allt detta och det välkomnar facket. Däremot görs en åtskillnad mellan en teoretisk framtid och en problematisk nutid. Många vittnade om att jobben går förlorade här och nu, inte minst i utvecklingsländerna. Enklare jobb som paketering, textilbearbetning, montering, det som utgör ryggmärgen i de fattiga ländernas industri rationaliseras bort.

Konceptet Industri 4.0 ses som ett knep för återindustrialisering av västvärlden.

Därutöver skapar digitalisering nya former av stress, hårdare övervakning av arbetare, krav på ständig nåbarhet, slimmade organisationer och längre arbetstimmar.

Det finns även ett könsperspektiv. Digitalisering brukar lyftas fram som ett sätt att få in fler kvinnor på arbetsmarknaden, i synnerhet i mansdominerade branscher som gruvnäringen. Den australiensiske representanten sa att det redan sker, men till en betydligt lägre lön. Jobben det handlar om sköts från kontrollcenter långt från gruvan och är ganska enkla; således är de ”inga riktiga gruvjobb” och lönen blir därefter. I Bangladesh å andra sidan leder den snabba omställningen till att kvinnor som äntligen fått en fot in på arbetsmarknaden, främst inom textilindustrin, numera ersätts av maskiner. I ett land där kvinnors arbetslöshet är skyhög är det ett hårt slag.

Vad är då lösningen? Jag tappade räkningen på hur många gånger begreppet ”human-centric” användes under konferensen. Teknologin ska arbeta för människan och inte tvärtom. Människan är fackets domän, och det borde vi fokusera på. För att nå dit måste vi vara med i samtalen när en ny teknologi ska introduceras på arbetsplatsen, innan beslut är tagna.

Facket kan inte längre nöja sig med att reagera på teknologiska förändringar, det måste vara med och styra utvecklingen.

Vi måste arbeta på alla fronter. Makten har förskjutits från industrialister till plattformar som Alibaba och Amazon. Vårt inflytande på dessa är så gott som obefintligt. Det måste ändras.

Comments are closed.