Övertidens effekter
Arbetsmiljö 2 Maj, 2018

Övertidens effekter

Övertidens effekter – Mirjam Olsson

Av: Mirjam Olsson

Unionen driver just nu kampanjen ”Reclaim the break”. Syftet med kampanjen är att belysa vikten av att det finns förutsättningar och tid för återhämtning från arbetet. För att vi ska hålla oss friska i längden är återhämtning absolut centralt. Trots detta uppgick privatsanställda tjänstemäns samlade övertid till 1,5 miljoner timmar förra året. Utslaget på de som arbetade övertid motsvarade det nästan en extra arbetsdag i veckan.

Novus har på uppdrag av Unionen ställt frågor om stress och press i arbetslivet till drygt 2700 privatanställda tjänstemän. När man utifrån den undersökningen jämför gruppen som har uppgett att de jobbar övertid dagligen eller flera gånger i veckan med de övriga svarande, framträder vissa väldigt intressanta skillnader. Det är nästan dubbelt så stor andel inom ”övertidsgruppen” som ofta känner negativt stress på grund av arbetet, eller ofta bär en känsla av otillräcklighet på grund av arbetet.

Lite drygt hälften av de personer som jobbar övertid dagligen eller flera gånger i veckan uppger också att de har svårt att koppla bort tankar på jobbet på sin fritid. Nästan var fjärde har en försämrad sömnkvalitet på grund av tankar på jobbet. När arbetsbelastningen är extra hög, vilket man kan förmoda att den är för personer som systematiskt jobbar övertid, är det ännu viktigare att kvaliteten på återhämtningen är god. I ljuset av det är det än mer allvarligt att just denna grupp i så stor utsträckning uppger att både fritid och sömn störs av tankar på jobb – eftersom det försämrar återhämtningen. Det verkar enkelt sagt vara så att flera av de som är i störst behov av god återhämtning ofta får en ganska lågkvalitativ sådan.

Sedan två år tillbaka finns det föreskrifter som reglerar den organisatoriska och sociala arbetsmiljön, kallad OSA. Arbetsgivarna ska enligt OSA-föreskrifterna vidta de åtgärder som behövs för att arbetstidens förläggning inte ska leda till ohälsa. Oavsett om man har reglerad eller helt oreglerad arbetstid är arbetsgivaren alltså skyldig att vidta åtgärder för att man inte ska riskera att bli sjuk.

Enligt OSA-föreskrifter ska också arbetsgivaren se till att kraven i arbetet är anpassade efter resurserna. Det innebär att man inte ska behöva befinna sig i en arbetssituation som präglas av en slags omöjlighet – där man hela tiden måste jobba över för att hinna med allt som ska göra. Arbetsgivaren är också skyldig att se till att alla arbetstagare känner till vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras när tiden inte räcker till för allt som ska göras. Föreskrifterna är på det här sättet så skickligt utformade att de både ställer krav på arbetsgivaren att förebygga ohälsa – och ger arbetsgivaren verktyg för att nå dit. Fler arbetsgivare borde börja betrakta OSA-föreskrifterna som en möjlighet att faktiskt nå en god arbetsmiljö, och inte som ännu ett ”måste”.

Privatanställda tjänstemän som jobbar mycket övertid uppger i betydligt högre grad än övriga att de känner negativ stress och otillräcklighet på grund av arbete. De upplever också i betydligt större utsträckning än övriga att tankar på jobbet stör fritiden eller sömnen. Det går inte att med säkerhet säga att det är övertiden i sig detta beror på. Men det går att konstatera att det finns en korrelation mellan mängden övertid en person arbetar och hur man besvarat dessa angivna frågor. Jag tror inte att det är en slump.

Men oavsett kausalitet eller korrelation – det systematiska övertidsarbetet medför hälsorisker som vi aldrig ska behöva acceptera i arbetslivet. Det är hög tid att fler arbetsgivare börjar arbeta utifrån OSA-förskrifterna, och att de ger arbetstagarna tid och förutsättningar att få den återhämtning från arbetet som de behöver.

 

Comments are closed.