Arbetsmiljö 24 Maj, 2017

Låt parterna hantera arbetstid!

Låt parterna hantera arbetstid! – Henrik Ehrenberg

Av: Henrik Ehrenberg

Regeringen vill minska stressen och pressen i arbetslivet och föreslår på DN Debatt att utreda sex åtgärder. Temat och ambitionerna är det inget fel på – men av allt att döma tar utredningen rejäla kliv över den gräns som finns mellan statens och parternas ansvar i regleringen av arbetsmarknaden.

Att många har problem med stress och hög arbetsbelastning på jobbet är väl känt och något som Unionen många gånger lyft och ständigt jobbar med. Ett allt mer gränslöst arbetsliv leder för många till problem att hitta balans både på jobbet och mellan jobb och fritid. Om det råder det inga tvivel. Arbetstid och arbetsförhållanden är prioriterade frågor för Unionens medlemmar.

Det som blir problematiskt är inte regeringens omsorg om vår arbetsmiljö. Det som blir problematiskt är att regeringen tror att den utöver överenskommelser mellan parterna ska kunna lösa problemen – utan att utmana eller begränsa parternas möjligheter att faktiskt komma överens.

Regeringen beskriver därtill i artikeln behovet av att kunna kompetensutveckla sig – något som är en annan av Unionens hjärtefrågor och där vi avtalsvägen vill hitta lösningar för att möjliggöra livslångt lärande.

Några medskick till regeringen (och utredningen):

  • Dålig arbetsmiljö kan och ska aldrig lösas genom att anställda tar ledigt från jobbet. Ett ”alterneringsår” som svar på arbetsmiljöproblem är helt enkelt snedtänkt. Dålig arbetsmiljö omhändertas genom åtgärder på arbetsplatsen, som leder till bättre arbetsmiljö. Lösningen är inte att den anställde går hem och återhämtar sig ett år, för att sedan återkomma till samma dåliga arbetsmiljö.
  • Lagstiftning leder oundvikligen till att parterna låses in i de av politikerna bestämda lösningarna. En lagstiftning skulle hindra parterna från att komma överens om bättre lösningar via förhandlingar.
  • Lagstiftaren har alla möjligheter att reglera rätten till ledighet – och gör så redan. Men om lagstiftaren därutöver reglerar på ett sätt som påverkar hur löneutrymmet disponeras eller genom lag tvingar fram sparande i specifika syften – begränsar staten i praktiken parternas utrymme att komma överens.
  • Förslaget om en ”arbetstidsbank” är ett uppenbart brott mot partsmodellen. Det är svårt att se hur utredaren ska kunna komma med förslag på denna punkt som inte påverkar lönebildning – eller i värsta fall urholkar kollektivavtalens värde.
  • Behovet av livslångt lärande och att stärka individernas möjligheter att finansiera ett sådant livslångt lärande är oerhört stort. Så stort, att det är här som de offentliga medlen behöver koncentreras, inte till en allmän statligt reglerad rätt att vara ledig från jobbet med ekonomisk ersättning. Det är helt enkelt en prioriteringsfråga. Unionens lösning på utmaningen är att parterna tillsammans med staten kommer överens om en omställningsmodell som tar sikte på en helhetslösning: ekonomiskt utrymme för individen att studera ”mitt i livet”, ett utbildningssystem som erbjuder adekvata utbildningar och en fungerande vägledning för den som funderar över sin framtid på arbetsmarknaden.

Partsmodellen vinner när det kommer till leverans och flexibilitet i nästan varje läge över politikens frestelse att ta till lagstiftning

Också förslagen om SMS-anställningar och heltid som norm är frågor för arbetsmarknadens parter att reglera. På Unionens avtalsområden har vi inga stora problem med SMS-anställningar, eftersom vi hela tiden följt utvecklingen och bevakat frågan i våra kollektivavtal. Det visar också på att parterna klarar av att reglera nya utmaningar på arbetsmarknaden.

Därtill kan det vara värt att notera att dagens problem på arbetsmarknaden knappast är ofrivillig deltid, utan brist på arbetskraft och kompetens. I den mån det finns problem på branschnivå ska det lösas på branschnivå, inte genom generell lagstiftning som inte kan ta hänsyn till förutsättningarna i olika branscher.

Den fråga som lyfts i regeringens artikel och som kan vara bra att utreda är frågan om hyvling. Men också här är det troligt att lösningarna är en fråga för parterna, exempelvis om man som anställd ska garanteras en omställningsperiod.

Slutligen: Lösningar som kostar pengar och är kopplade till arbetstid kommer oundvikligen att hänga samman med löneutrymmet – och därmed klampa in på arbetstagarnas möjligheter att via sin fackförening prioritera vilka mål som är viktigast vid varje givet tillfälle. Partsmodellen vinner när det kommer till leverans och flexibilitet i nästan varje läge över politikens frestelse att ta till lagstiftning.

Och kom ihåg: På arbetsmarknaden finns inga gratispengar.

Comments are closed.