Jacob Nilsson har helt rätt i att individen har ett eget ansvar för att hålla sin kunskap uppdaterad. Men frågan om kompetensutveckling har många bottnar. Det vi diskuterade vid vårt seminarium i Almedalen handlade om att även utebliven kompetensutveckling kostar, för individen, för företaget och för Sveriges konkurrenskraft. De är så lätt att se på utbildning som enbart en kostnad när det i själva verket handlar om en långsiktig investering för företaget och individen.
Företagens villkor har ändrats. Kundernas krav på skräddarsydda produkter med kort leveranstid har ökat. För de anställda yttrar det sig genom en ökad tidspress och ett behov av att snabbt anpassa sig till kundernas krav. Det blir därför allt viktigare att kontinuerligt bygga på med ny kunskap, både ur företagets och medarbetarens perspektiv. Tillgången till kompetens är företagens, och därmed tillväxtens, stora utmaning. Samtidigt ser vi att många av våra medlemmar inte får den utbildning internt som de behöver för att klara sitt arbete. Vi menar att även staten bär ett ansvar för att det kontinuerliga lärandet ska öka. Precis som pensionssparande är subventionerat behöver utbildning subventioneras för att långsiktigt stärka landets konkurrenskraft och minska risken för arbetslöshet.
Men, vi glömmer inte att även vi som jobbar behöver ta vårt ansvar. Det är precis som Jacob Nilsson säger; LAS kan man inte förlita sig på. Rätt kompetens är den bästa försäkringen mot arbetslöshet. Unionen bedriver ett löpande arbete internt som handlar om att stödja medlemmarna att ta ett eget ansvar. Den bästa kompetensutvecklingen på arbetsplatsen är den där arbetsgivare och individ tillsammans lägger fast en plan och genomför den. Då finns också chansen att lärande leder till nya arbetsuppgifter och ett ökat ansvarstagande.
Twitter
