Flygskatten har rätt intentioner – men slår fel

I regeringens vårbudget finansieras en sänkning av kostnaderna för ett företags förste anställde med en ny skatt på flygresor. Att stimulera enmansföretag att ta steget att växa genom anställning är utmärkt, men det hade varit bättre om finansieringen skedde på något annat sätt.

I grunden är det naturligtvis en bra princip att staten genom regelverk, skatter, avgifter och subventioner försöker stimulera fram transporter som blir så lite miljöbelastande som möjligt. Inte minst kan staten genom investeringar i exempelvis spårbunden trafik, hamninfrastrukturen och att delta i försöken med elektrifierade motorvägar möjliggöra transporter som minimerar miljöbelastningen.

Flygskatten kommer dock bli ett trubbigt instrument, som i praktiken slår hårdast mot de som bor, arbetar och bedriver näringsverksamhet i delar av landet där persontransport med tåg inte är något realistiskt alternativ. Än så länge är det ingen som på allvar föreslagit snabbjärnväg mellan Kiruna och Stockholm.

Flyget är en viktig del av svensk infrastruktur. Vi kan inte önska bort Sveriges geografi. Och vi ska definitivt inte önska bort tillväxt i de regioner där flyget är  en viktig del för  att kunna bedriva näringsverksamhet.

Flygskatten har rätt intentioner, men blir fel metod.

Unionen delar synen att varje transportslag bör stå för de kostnader, däribland de miljömässiga, som de orsakar – i alla fall som grundläggande princip och sett över tid. En flygskatt införs dock utan någon övergripande utredning där de olika transportslagens beskattning totalt sett ses över, istället blir det en isolerad åtgärd. Utan en totalsyn riskerar flygskatten bli negativ för så väl jobben, en jämnare regional utveckling och för miljön.

Utredningen som tog fram förslaget till flygskatt konstaterar att den negativa effekten för företag och boende i Sveriges glesbygd inte skulle bli helt obetydlig. Jag har ännu inte hört någon resonera om hur flygresorna på ett effektivt och realistiskt sätt skulle kunna ersättas av andra transportslag. Att utredningen därmed är något på spåren, torde vara ganska uppenbart.

Unionens medlemmar jobbar i den ofta kunskapsintensiva företagstjänstesektorn. Det finns en påtaglig risk att företagande och jobb utanför storstadsregionerna missgynnas eftersom flyget i många fall är det enda rimliga sättet att resa för att kunna nå kunder, leverantörer med flera, som ofta finns i södra Sverige eller i Europa. Idag görs mer än sju av tio resor mellan Stockholm och Norrland med flyg. Inrikesflyget är helt enkelt viktigt för att hålla ihop Sverige och för att ha förutsättningar för tillväxt och jobbskapande verksamhet utanför storstadsregionerna.

Frågan som måste ställas är vilka möjligheter som går Sverige förbi när det blir så mycket fokus på en statlig åtgärd som är ämnad att öka kostnaderna för flygresor, istället för åtgärder som stimulerar fram teknikutveckling och bättre bränsle med målet att minska flygets miljöbelastning?

Hade en flygskatt inte fått några som helst effekter för de som bor och verkar utanför storstadsregionerna, hade det varit en rimlig åtgärd. Så är nu inte fallet – och inga förslag har presenterats som kompenserar försämringen genom bättre förutsättningar för boende och företagande i lands- och glesbygd. Någonstans i flygskattedebatten saknas en helhetssyn.

Kommentera