Tre varningssignaler på apoteksmarknaden

Apoteksmarknaden utvecklas relativt snabbt, där webbhandeln på kort tid etablerats och ökat under de senaste två åren. Medan de receptbelagda läkemedlen inte ökar i någon större utsträckning, har handelsvarorna blivit allt viktigare för apotekens ekonomi – en utveckling som går tillbaka till monopoltiden. Det är lätt att förstå att en del noterar och reagerar – positivt och negativt – på att varuutbudet breddats och att smink och hudvårdsprodukter tar en allt större del av apoteksytan. Igår inledde Dagens Nyheter en granskning av utvecklingen, där de började med att titta på priserna på de mest sålda receptfria läkemedlen.

Dagens nyheters Pia Gripenberg skriver att ”Apoteken har kundklubbar, extrapriser, bonusvaror och annat som påminner om vilken matbutik som helst. Men receptfria läkemedel är inte som kaffe, mjölk eller läsk…” och så är det självfallet.

Å andra sidan är det lätt för journalister att börja och sluta i den typen av frågor – utan att se på vad det är som i grunden styr utvecklingen av apoteksmarknaden. Till saken hör nämligen att läkemedel inte är vilka varor som helst – men politikerna – oavsett om man befinner sig till höger eller vänster – till stor del betraktar apoteken (dock inte läkemedelshanteringen) som just vilken affär som helst när de riggar regleringen av apoteksverksamheten. Vi har hört ledande politiker uttrycka sig i termer av att apoteken är en logistikverksamhet, alternativt ska vara glada för att de via lagstiftningen erbjuds en unik försäljningskanal av just handelsvaror. Den oerhörda kompetens som finns hos farmaceuter och apotekstekniker, tas allt för ofta för given av lagstiftare och reglerande myndigheter.

I grunden kan man inte klaga på att apoteken satsar på handelsvaror – om apoteken samtidigt förväntas satsa på handelsvaror för att få ekonomin att gå ihop. Det, styrs av statlig reglering.

Ge apoteken ett tydligt samhällsuppdrag

Unionen organiserar anställda på apoteken och har sedan länge krävt att apoteken inte bara ska betraktas som logistik och handel, utan ges ett tydligt samhällsuppdrag. Vi har också krävt att apoteken betalt för den samhällsinsats som apotekens anställda gör i recepthanteringen och i den rådgivning som ges kring läkemedel och egenvård. Idag förväntar sig politikerna att apoteken ska satsa på handelsvarorna för att finansiera hanteringen av receptläkemedel och den tillgänglighet som ett ökat antal apotek och ett ökade öppettider ger. Det är inte hållbart.

Unionens tusentals medlemmar i apoteksbranschen är de som varje dag bidrar till bättre hälsa och bättre läkemedelsanvändning. Det är också de som känner av konsekvenserna av marknadens utveckling. Våra medlemmar varnar för att tre områden riskerar att urholka patientsäkerheten. Det handlar om antalet anställda, tiden som finns för att utveckla sin kompetens samt att yrkeslegitimation för vissa anställda saknas.

Våra medlemmar varnar för att tre områden riskerar att urholka patientsäkerheten

1. Antalet anställda specialister

Det finns idag 1 400 apotek i Sverige jämfört med 900 vid omregleringen. Den utvecklingen speglas inte i antalet anställda. Apoteken har blivit fler, men också mindre än tidigare, vilket innebär att varje arbetsplats blir mer sårbar när det kommer till bemanningen. Våra medlemmar vittnar om hur situationer uppstår där det är svårt att hinna äta lunch eller gå på toaletten. En svårighet i det sammanhanget är de som tvingas arbeta ensamma på apoteket.

Det finns också en tendens att apotek väljer att anställa kassapersonal istället för farmaceuter och apotekstekniker. Risken med det är förstås att inte alla anställa på apoteksgolvet har rätt kompetens för att spegla apotekens viktigaste uppdrag – att tillhandahålla läkemedel och ge rådgivning om dessa och apotekens egenvårdsprodukter. Unionen tycker inte att det är acceptabelt att den viktiga yrkesguppen apotekstekniker väljs bort till förmån för outbildad personal.

2. Kompetensutveckling

Regeringen har tillsatt en statlig apoteksmarknadsutredning där kvalitetsfrågorna skulle stå i centrum. Men dessvärre pekar allt på att en av de viktigaste kvalitetsfrågorna, personalens tillgång till kompetensutveckling på arbetstid, inte kommer hanteras.
På pappret har apoteken möjlighet för sina anställda att kompetensutveckla sig. Våra medlemmar har dock synpunkter på hur det blir i praktiken. Om man inte har möjlighet att schemalägga sin kompetensutveckling kommer man sätta patienternas behov i första rummet och prioritera rådgivningen. Hur kompetensutvecklingen erbjuds de anställda, vilka praktiska möjligheter som ges att nyttja den och vad kompetensutvecklingen innehåller är frågor som förtjänar en närmare granskning.

3. Apotekstekniker oreglerat yrke

Apotek är inte vilken butik som helst. Läkemedel och egenvårdsprodukter måste säljas med kompetent rådgivning. Den finns hos apotekare, receptarier och apotekstekniker. Medan apotekare och receptarier är legitimationsyrken finns det idag inga reglerade krav på vad en apotekstekniker ska kunna. För att skapa ytterligare klarhet och säkerhet vill Unionen att apotekstekniker ska vara en skyddad yrkestitel.

Receptfria läkemedel är potenta varor

Konsumenternas är generellt sett nöjda med apoteken och det bemötande och den rådgivning som de får från personalen. Om det sker en urholkning av kompetensen på apoteken parallellt med att allt fler köper produkter som inte är apotekens grunduppdrag att tillhandahålla, riskerar vi att apotekens särart urholkas och på sikt försvinner. Det vore förödande för en av vårdkedjans viktiga länkar.

Vi riskerar att apotekens särart urholkas och på sikt försvinner

I takt med att apoteken tvingas fokusera på handelsvarorna ser Unionen en stor risk att patientsäkerheten blir mindre viktig – om fokus flyttas från rådgivning till försäljning. Det är här som staten trots alla regleringar som ändå finns av apoteken ser ut att ha misslyckats. Istället för att premiera rådgivning och ett närmare samarbete med vården blir apoteken i värsta fall en förlängning av detaljhandeln. Om inte staten tar ansvar för utvecklingen, ser till att definiera apotekens samhällsansvar och plats i vårdkedjan, kommer det att bli svårare att rekrytera rätt kompetens till apoteken, särskilt som söktrycket till farmaceututbildningarna är lågt. För vem vill studera på universitet eller yrkeshögskolan i syfte att jobba med rådgivning kring läkemedel och hälsa, för att sedan arbeta med försäljning?

Ansvar för både arbetsgivare och stat

Apoteksföretagen har det yttersta ansvaret för att se till att kompetensutvecklingen fungerar och att rätt yrkesgrupper jobbar med rådgivning. Arbetsgivarna måste se till att den som jobbar på ett apotek har tid och resurser att utföra sitt arbete och har en god arbetsmiljö. Bemanningen måste ses över och arbetet med kompetensutveckling förbättras.

Men också staten har ett mycket stort ansvar för hur apoteken utvecklas – få andra privata branscher är lika reglerade – och detaljreglerade – som apoteken. Staten måste därför, bland annat:

  • Höja ersättningen för receptexpedieringen så att apoteken får utrymme att satsa på läkemedelsrådgivning och läkemedelstjänster.
  • Satsa på att öka intresset för att utbilda sig till läkemedelsexpert, det vill säga apotekare och receptarie.
  • Säkra kompetensen hos gruppen apotekstekniker genom att skydda yrkestiteln.
  • Sätta ned foten – och ta ansvar – i frågan om apotek i glesbygd/landsbygd. Apotek kommer att finnas och etableras där människor bor i större antal. Vill staten ha det på annat sätt, måste den hitta metoder för att ta ett sådant ansvar.

Kommentera