Unionen bakom resolution för socialt hållbar utveckling av plattformsekonomin

Efter fyra års verksamhet med olika uppdrag och inriktning presenterade idag Digitaliseringskommissionen sitt slutbetänkande. I och med den förändrade samhällsdebatten har kommissionens uppdrag gått från att handla om mer handfasta myndighetsfrågor, till den idag dominerande diskussionen om digitaliseringens samhällsomvälvande kraft.

Denna digitala strukturomvandling, som vi är mitt inne i, väntas påverka näringslivet, det offentliga, våra privatliv, och inte minst arbetsmarknaden.

Ett exempel på digitaliseringens omvälvande kraft sker inom utvecklingen av plattformsekonomin (men som ofta, och lite missvisande, kallas för delningsekonomin). Vi har under det gångna decenniet sett en framväxt av en ny typ av digitala intermediära plattformar som förenklar matchandet mellan utförare och beställare av tjänster. Exempel på framgångsrika plattformar känner de flesta av oss redan till – Uber, Airbnb och Foodora är alla företag som det ofta skrivs om, inte minst i storstäderna. Det finns även större plattformar som förmedlar frilansarbete på nationella och internationella plattformsbaserade arbetsmarknader.

Även om fenomenet är förhållandevis begränsat idag, och främst syns inom ett fåtal branscher, behöver vi ta plattformarnas utveckling på allvar. Plattformen kan ses som en av tekniken möjliggörande organisatorisk innovation, vilket kortfattat innebär att den mänskliga arbetsgivarens traditionella roll att leda och fördela arbetet, helt eller delvis ersätts av en algoritm. Plattformen hämtar många konkurrensfördelar genom att förenkla förfarandet att köpa varor och tjänster, men det är även vanligt förekommande att konkurrensfördelar kommer från att undvika eller strunta i ansvar och regleringar som deras konkurrerande, traditionella aktörer behöver förhålla sig till.

plattformar standardiserar förfaranden, prissättning och kvalitetskrav på de marknader de tillhandahåller, och då faller argumentet att dess utförare är självständiga entreprenörer på fria marknader

Nu är det inte alltid säkert att en digital plattform kommer uppfylla kriterierna för att klassas som arbetsgivare, men riktningen går mot att plattformar standardiserar förfaranden, prissättning och kvalitetskrav på de marknader de tillhandahåller, och då faller argumentet att dess utförare är självständiga entreprenörer på fria marknader. I takt med att plattformen gör att företagens organisation förändras, kommer arbetsmarknaden också göra det. Frågan är vilken riktning vi vill att denna utveckling skall ta.

Nya sätt att organisera när arbetsgivaren ersätts av algoritm

Fackföreningsrörelsens organisering av arbetskraften har sedan industrialiseringen utgått från den fysiska arbetsplatsen. Och dess syfte har sedan uppkomsten handlat om att komma till bukt med de problem som uppstår när arbetskraft köps och säljs mellan ojämnbördiga parter – mot en stark arbetsgivare står individen ofta svag, men genom att gå samman kan en konstruktiv dialog uppstå. Denna sanning gäller inte minst när den fysiske arbetsgivaren ersätts av en algoritm.

När anställningskontraktet bestäms på samma sätt som vi accepterar avtal och villkor på de applikationer vi använder i smarta telefonen, och arbetsgivarens funktion är bestämda av programmerare på andra sidan jordklotet, är det svårt att komma till andra slutsatser än att partsförhållandet är skevt. För att möta denna utmaning behöver fackföreningsrörelsen tänka nytt – hur ska våra medlemmar kunna utöva påverkan kring löner och villkor om arbetsmarknaden alltmer domineras av digitala plattformar? Och hur påverkas möjligheten att utöva inflytande när plattformen skapar arbetsmarknader som gör det lika enkelt att leja en frilansare i Sverige som i Indien?

Resolution för socialt hållbar utveckling av plattformsekonomin

Den sista utmaningen kräver internationell samordning. Unionen tar nu ett steg i denna riktning genom att anta en resolution som publicerades i dagarna. Resolutionen, kallad ”frankfurt-paper-on-platform-based-work” har skrivits under av en rad fackföreningar från runtom i världen som alla mer eller mindre arbetar aktivt med dessa frågor. Resolutionen visar på de utmaningar som plattformarnas utveckling ställer samhället inför, och vår gemensamma syn på hur dessa arbetsmarknader kan utvecklas i en socialt hållbar riktning.

Förutom att Unionen organiserar chefer och anställda, har vi även sedan 1998 organiserat egenföretagare. Under de sista decennierna har vi varit en aktiv part i att utveckla partsmodellen i en föränderlig omvärld. I höstas presenterade Unionen en idé om hur plattformar enklare ska kunna komma in i samhällets samlade regleringsvärld, och därmed säkra en socialt hållbar utveckling av plattformsekonomin. Rapporten och dess idéer har inte bara väckt uppmärksamhet i Sverige, utan även fått spridning internationellt.

 

Fredrik Söderqvist – f.d. medlem i Digitaliseringskommissionens expertgrupp

 

Kommentera