Arkiv | Avtalsrörelsen

Priserna sjönk i april – Riksbanken ligger ännu längre från inflationsmålet

De senaste fjorton månaderna har de uppmätta konsumentpriserna ökat långsammare än vad Riksbanken har som mål för prisökningstakten, nämligen en prisökningstakt med 2,0 procent. De senaste sex månaderna har konsumentpriserna antingen sjunkit eller varit oförändrade. När KPI för april 2013 idag (14 maj) offentliggörs av SCB så visar det sig att konsumentpriserna senaste året sjunkit med 0,5 procent. Också vid jämförelse med mars månad redovisasminskade priser med 0,2 procent.

De delar av konsumtionen som på årsbasis har blivit billigare är främst inventarier och hushållsvaror, transporter och boende (främst räntekostnader). De områden som främst blivit dyrare än livsmedel, restaurang och logi samt utbildningar.

Riksbanken brukar använda sig av en del alternativa mått för att se hur priserna utvecklas, Framför allt är det ett mått som kallas KPIF som studeras. F:et står för fast ränta, och måttet utgår från att räntan hålls konstant så att prisutvecklingen för de områden som Riksbanken själva direkt kan påverka exkluderas.  Även detta mått har under de senaste fjorton månaderna legat under den nedre gränsen för Riksbankens toleransband (mellan 1 och 3 procent) med undantag för en enskild månad då KPIF nådde 1,1 procent. Också ett tredje mått HIKP, där varukorgen anpassats till europeisk konsumtion, visar på att prisökningarna är nere på O.

Frågan måste ställas var Riksbankdirektionen ser alla inflationshot, eftersom direktionen hårdnackat vägrar agera för att nå de mål den sagt sig ha. En japansk utveckling hotar, men är det detta som Riksbanken ser framför sig och egentligen har som mål. Andra aktörer i ekonomin agerar och fattar beslut under tron att Riksbanken strävar efter att nå sin målvariabel. När alltför många slutar tro på Riksbankens ambition, då kommer banken att få stora problem att återfå förtroendet. Vilka blir då grundstenarna i det ekonomiska agerandet?

Läs mer · Kommentarer { 0 }

Lön, föräldralön och delpension stora frågor för avtalsrörelsen på Twitter

Över 1000 personer twittrade nära 7000 gånger om avtalsrörelsen. Mest omnämnda fackförbund i diskussionerna var Unionen med 1283 tweets. Lönenivåer var det kravet som uppmärksammades störst. Andra stora ämnen var föräldralön och delpension. Det visar statistik som Unionen har tagit fram baserat på data från Novus.

Totalt skrevs 6899 tweets om avtalsrörelsen under etiketten #avtal13 på Twitter. Det är mer än exempelvis de 4038 tweets om Tommy Nilssons fejkade namnbyte till Black men mindre än de 9940 inlägg som, under etiketten #bästabeatrice, kommenterade Jonas Hassen Khemiris artikel om rasism i Dagens Nyheter.

Unionen har nämnts i 1283 tweets, följt av LO med 898 omnämnanden medan IF Metall omnämns i 587 tweets .

- Vi ser att sociala medier är en viktig arena för diskussion om villkor och rapportering om förhandlingar, säger Johan Ulvenlöv, ansvarig för opinionsbildning i sociala medier på Unionen. Det är också viktigt att tänka på hur saker beskrivs på Twitter. Vi ser exempelvis att arbetsgivarsidan använder ordet ”lågkonjunktur” i inlägg mycket oftare. Så man ska vara medveten om att de gör det med ett syfte mitt under förhandlingen.

Ladda hem ordmoln (pdf)
Ladda hem undersökningen (xls)

Antal tweets om avtalsrörelsen per månad
apr-13, 1073
mar-13, 2241
feb-13, 1507
jan-13, 473
dec-12, 522
nov-12, 553
okt-12, 426
sep-12, 89
aug-12, 15

Källa: Unionen, data från Novus

Topplista Twitterord i samband med #avtal13
Lön, 1783
Unionen, 1283
LO, 898
Facket, 890
IF Metall, 587
Bud, 470
Byggnads, 427
Strejk, 337
Ansvar, 287
Vision, 222
Kommunal, 182
Teknikföretagen, 169
Elektrikerförbundet, 139
Föräldralön, 136
Opo, 136
Arbetstid, 127
Märket, 126
Delpension, 122
Konflikt, 108
Almega, 97

Källa: Unionen, data från Novus

Läs mer · Kommentarer { 0 }

Avtal klart – ”märket” på plats

Idag – 2 april – runt kvart över ett kunde parterna inom industrin äntligen, efter en hel natts förhandlingar, underteckna det nya avtalet. Jag skriver äntligen för det har dragit ut på tiden, vi på Unionen hoppades att det skulle vara klart för redan en och en halv vecka sedan. Jag skriver äntligen för att förutom industrin så finns det en hel arbetsmarknad som väntat på ”märket” – den normerande ökningen av lönerna och andra kostnader.

Det har varit en lång process med tuffa förhandlingar, i synnerhet mot slutet. Unionen hade tre viktiga frågor som var helt avgörande för att vi skulle tänka oss ett treårigt avtal. Och de lyckades vi träffa överenskommelser kring.

Avtalet ger rimliga förutsättningar för reallöneokningar och därmed ökad köpkraft. Under en treårsperiod är kostnadsutrymmet på 6,8 procent; varav 6,3 procent till lönerna och 0,5 procent till delpensionen.

Med delpensionen avses den avsättning som arbetsgivarna kommer att göra för att möjliggöra en nedtrappning mot yrkeslivets slut. För att vi ska kunna orka arbeta längre, om så krävs. En nedtrappning för att fokuserar på hälsan, hobby eller familj. För de som vill jobba fullt ut ända till pensionen får ett ekonomiskt tillskott till tjänstepensionen.

En seger för jämställdheten är att vi rodde i hamn vårt krav om ytterligare en månad med föräldralön. Föräldralönen bidrar till ett jämnare ledighetsuttag mellan könen som därmed ökar jämställdheten.

Jag vill passa på att rikta ett stort tack till alla Unionens medlemmar och alla andra för ett fantastiskt stöd under dessa veckor av intensiva förhandlingar. Det har varit uppmuntrande att se alla positiva kommentarer på bland annat Twitter och Facebook. Unionen arbetar för medlemmarna. För att de ska omfattas av så bra avtal som möjligt under de aktuella omständigheterna.

Efter några dygn med väldigt lite sömn blir det nu en kort vila. Sedan tar vi oss an alla de andra avtalen som ska förhandlas fram. Vi arbetar helt enkelt vidare för att se till att alla våra medlemmar inom alla branscher ska omfattas av kollektivavtal med goda och trygga villkor.

Läs mer · Kommentarer { 0 }

Medlarna fick nej – budet var för lågt

I lördags – 16 mars – svarade vi nej på den hemställan som fick några dagar tidigare. Medlarna för industriavtalet, de opartiska ordförandena (OpO), lämnade ett för lågt bud.

Budet från OpO innehöll ett totalt avtalsvärde på 6 procent över tre år. Det är för långt ifrån Unionens ursprungliga yrkande på 2,8 procent över tolv månader, för enbart lön. Ett treårsavtal förkastar vi inte per automatik men då krävs det stabila lösningar i våra viktigaste frågor; löneökningar, föräldralön och en pensionsavsättning med möjlighet att gå ner i tid – delpensionsfrågan.

I svaret till OpO var vi väldigt tydliga att vi vill säkerhetsställa att våra medlemmar får reala löneökningar. De ekonomiska bedömningar som de gör är att det kommer råda lågkonjunktur under kommande treårsperiod. Det håller inte jag med om. Det mest sannolika scenariot är en successiv förbättring av konjunkturen och det verkar vara det de flesta bedömare också tycker. Att den ekonomiska tillväxten kommer att vara betydligt bättre om både ett och två år jämfört med de senaste sex månaderna.

Av det samlade avtalsvärdet var, enligt OpO:s förslag, 0,5 procent en avsättning till delpension. Det är tillfredställande att OpO uppmanar parterna att träffa en överenskommelse i denna fråga. Innan några överenskommelser kan träffas behöver det finnas ett färdigställt system. Vi måste bland annat vara överens om hur pensionen sätts av och hur vi reglerar möjligheten att gå ner i tid.

En sista hemställan – medlarnas slutgiltiga förslag – bör presenteras inom en snar framtid. Låt oss hoppas att det innehåller ett bud som vi kan acceptera. Ett bud som är bra för Unionens medlemmar.

Läs mer · Kommentarer { 0 }

Infografik: Delpension – en möjlighet att orka längre

Möjlighet till delpension är en av Unionens viktigaste frågor i avtalsrörelsen 2013. Dela gärna vår infografik på ämnet.

Läs mer · Kommentarer { 0 }

För att kunna jobba längre måste vi orka

På Dagens Industrins debattsida kunde vi igår – 5 mars – läsa om ytterliggare förslag på att pensionsåldern höjs. Det är regeringens framtidskommission som har släppt en delutredning om välfärden och den åldrande befolkningen.

Utredarens förslag är att arbetslivet förlängs med hänvisning till att ”fortsatt utveckling av välfärden kommer inte av sig själv”. Man hänvisar också till den generationsväxling som kommer att ske framöver – den kommer att skapa större behov till kompetensutveckling.

Allt fler tecken visar på att vi kommer att jobba längre. Men för att klara det måste vi också orka hela vägen till pensionen. Unionens krav på en pensionsavsättning som medför rätt att gå ner i tid är Unionens sätt att ta ansvar. Ansvar för medlemmarna men det är också ett förslag för välfärden.

Det finns de tjänstemän som vill arbeta fullt ut och det finns de som vill varva ner. I Unionens krav finns något för alla; möjligheten att gå ner i tid från 60 år eller en ekonomiskt förhöjd pension.

Parterna på arbetsmarknaden behöver bidra med en lösning. Unionen har detta förslag och förhandlingar pågår med arbetsgivare inom industrin. De enda som hittills sagt nej är Almega. Låt oss hoppas att de är villiga att ta sitt ansvar för de anställda och arbetsmarknadens bästa.

Läs mer · Kommentarer { 0 }

En bra lösning i pensionsavsättningen är nödvändig för ett längre avtal

”Delpension är en huvudfråga” skriver Svenska Dagbladet idag – 28 februari. Och det stämmer väl överens med Unionens verklighet i avtalsrörelsen.

Den absoluta majoriteten av våra motparter har yrkat på ett treårigt avtal. Vårt krav är ett avtal på 12 månader men vi har också sagt att vi kan tänka oss ett längre avtal. En förutsättning för ett längre avtal är att vi når en lösning i frågan om delpension.

Vårt krav handlar i korthet om en pensionsavsättning som medför rätt till att gå ner tid när man närmar sig pensionen. Arbetsgivaren betalar in en individuell pensionspremie som följer de val som tjänstemannen gjort i tjänstepensionen. När individen, till exempel, fyller 60 år kan hon eller han välja att trappa ner och vara ledig en dag i veckan. Det är naturligtvis valfritt att varva ner och arbeta deltid. Vill man inte det så går pensionsavsättningen till pensionen som en ekonomisk förstärkning.

Vi lever längre. Mycket tyder på att vi kommer jobba längre. Vi måste orka jobba längre, och samtidigt må bra på och av jobbet. Kostnaderna för välfärden ökar. Dessa faktorer är grunden till Unionens avtalskrav. Vi vill vara ute i god tid för våra medlemmar, tjänstemännens och arbetsmarknadens bästa.

Läs mer · Kommentarer { 0 }

Almegas bortförklaringar håller inte

I avtalsrörelsen 2013 har Unionen som krav att medlemmarna ska få rätt att trappa ner. Många oroar sig för hur de ska orka hela arbetslivet med dagens snabbare takt och allt högre krav. Vi har också sett att många av våra medlemmar vill jobba längre men vill samtidigt sakta ner tempot. Det finns även en ökad osäkerhet kring hur de sista åren i yrkeslivet påverkar pensionen – tryggheten när man blir äldre. Unionens krav handlar om individuell valfrihet; vill man inte trappa ner då får man istället ett ekonomiskt tillskott till ålderspensionen. Unionens krav tar hänsyn till alla våra medlemmar.

I Kollega intervjuas Almegas VD Jonas Milton om hans syn på Unionens krav. Jonas Milton väljer att förkasta förslaget genom att säga som att vi inte ska ”fuska bort” pensionssystemet och att det är en ”ingen quick fix-fråga som man löser fem i tolv i en avtalsrörelse”.

Unionens avtalskrav är inget som bara slängs fram i sista sekund. Det ligger ett grundligt arbete bakom våra krav som har utgångspunkten i en demokratisk process. Collectum – knutpunkten för tjänstepensionerna – har på parternas uppdrag tagit fram stabila och bra lösningar. Svaret finns redan; genom att använda mekanismerna i det befintliga tjänstepensionssystemet kan vi enkelt införa denna lösning.

Det har läckt uppgifter från Pensionsåldersutredningen (läs här eller här) som tyder på en höjd pensionsålder. Matematiken är enkel; eftersom vi lever längre kommer även kostnaderna för välfärden att öka. Det innebär att vi måste hitta lösningar. Unionens lösning ger tjänstemän möjligheten att varva ner för att landa mjukare inför pensionen och samtidigt orka längre. Tjänstemän som väljer att arbeta fullt ut hela yrkeslivet får en bra förstärkning till pensionen.

Det pågår konstruktiva samtal med arbetsgivarna inom industrin i denna fråga. Lyckas vi nå en lösning inom industrin, varför ska då Almega hålla tjänstesektorn utanför? Lever inte tjänstemännen i tjänstesektorn lika länge och kommer att arbeta lika länge? Almega borde ta sitt ansvar för arbetsmarknadens framtid.

Jonas Milton säger sig inte se någon koppling mellan denna fråga och ett längre avtal. Men för att Unionen ska överväga ett längre avtal krävs det en bra överenskommelse i denna fråga.

Unionen tar ansvar för medlemmarnas välbefinnande och samtidigt för välfärden. Det är positivt att vi lever längre och därför ska vi också se till att vi får det så bra som möjligt efter ett helt liv i arbete.

Läs mer · Kommentarer { 0 }

Informationsgrafik: Avtalsrörelsen 2013

Läs mer · Kommentarer { 0 }

Riksbanken överraskar inte

Riksbanksdirektionen har beslutat att låta styrräntan ligga kvar på 1,0 procent. I den bakomliggande penningpolitiska rapporten talas om en fortsatt svag tillväxt men med vissa ljusglimtar. Den prognos som görs för svensk ekonomi skiljer sig knappt alls från den som lämnades för fyra månader sedan, med en tillväxt 2013 på 1,3 procent kalenderkorrigerat och med 2,8 procent 2014 och 2,9 procent 2015. Riksbanken tror att framför allt första halvåret 2013 kommer att bli tufft men att inga nya uppgifter kommit fram som gör att riksbanksdirektionen ändrar sina bedömningar från senast.

Riksbanken har inte heller förändrat sin bedömning om hur världsekonomin kommer att utvecklas och är för 2013 mycket pessimistisk om euroområdet och skriver ner sin prognos för USA något.

Arbetslösheten kommer enligt prognoserna att överstiga 8 procent i år och i ett alternativt scenario där arbetslösheten i större utsträckning är strukturellt än konjunkturellt beroende stiger den till närmare 8,5 procent både i år och nästa år.

Unionen inleder inom kort sitt arbete med nästa konjunkturrapport. På det hela taget känns Riksbankens återhållna optimism som befogad. Den ska dock testas.

Läs mer · Kommentarer { 0 }