Fackets gemensamma utmaningar för framtiden

Vid ett fullsatt seminarium i Almedalen på måndagseftermiddagen samtalade Unionens ordförande Cecilia Fahlberg med LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson om de gemensamma fackliga utmaningarna på svensk arbetsmarknad. Samtalsledaren Sverker Olofsson lotsade de båda genom ett spännande samtal som kom att kretsa bland annat kring lönebildningen och jämställda löner.

Stor samsyn rådde om att man bör utgå ifrån Riksbankens inflationsmål som ett ankare inför 2016 års förhandlingar om löneökningar på den svenska arbetsmarknaden. En alltför låg löneökningstakt hämmar hushållens köpkraft och därmed tillväxten och jobben. Det blir i värsta fall en ond spiral. Å andra sidan får löneökningarna inte bli för höga då det riskerar att skada de svenska företagens internationella konkurrenskraft. Karl-Petter ansåg till och med att reallöneökningarna varit något för höga de senaste åren.

Cecilia betonade vikten av att värna industriavtalet, och den ”märkessättning” avtalet genererar, fortsätter att vara normen på svensk arbetsmarknad.

Löneskillnaderna mellan män och kvinnor måste bort

Både Cecilia och Karl-Petter ansåg att löneskillnaderna mellan män och kvinnor måste bort. Både LO och Unionen har dessutom fastslagit målsättningar om att åtminstone halvera lönegapen på ett antal års sikt. Karl-Petter uttryckte här sin stora belåtenhet över att Sveriges största fackförbund, Unionen, numera också uttryckligen står bakom ett sådant mål.

Viss skillnad i synen på andra löneskillnader kunde man dock se. Karl-Petter ville minska löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän, ”utbildningspremien är för hög”, som han uttryckte sig. Cecilia menade istället att löneskillnader måste finnas för att ge incitament till utbildning och kompetensutveckling på jobbet.

Ett medskick inför den kommande avtalsrörelsen var att det är viktigt att de fackliga parterna håller ihop och samverkar eftersom facklig enighet är en viktig framgångsfaktor för att uppnå bra avtal.

Kommentera