Hälsoväxling – bra drivkraft för arbetsgivare eller risk för ökad selektion?

I april presenterade regeringen ett förslag om att arbetsgivare ska finansiera delar av sjukpenningkostnaderna för sina anställda. Förslaget, som kallas för hälsoväxling, har redan vållat mycket debatt.

I stora drag går förslaget ut på följande:

  • Arbetsgivare betalar 25% av sjukpenningen för sjukskrivna anställda, från och med dag 91 i ett sjukfall
  • Arbetsgivaravgiften sänks i gengäld med 0,16 procentenheter, för samtliga arbetsgivare
  • Fribelopp införs för sjukpenningkostnader upp till 33 500 kronor
  • Personer med utsatt situation på arbetsmarknaden undantas

Förslaget ska leda till att arbetsgivare med låg sjukfrånvaro får lägre kostnader, medan arbetsgivare med hög sjukfrånvaro får högre totala kostnader än idag. På så sätt ska arbetsgivare stimuleras till att vidta åtgärder som minskar sjukfrånvaron på arbetsplatserna.

Vi delar problembilden…

Unionen har länge lyft problemet med att vissa arbetsgivare inte tar sitt ansvar för rehabilitering och arbetsanpassning för sjukskrivna anställda.

Många arbetsgivare skulle kunna bli mycket bättre på att förebygga ohälsa och sjukskrivning.

De nya föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö som nyligen trädde i kraft är i detta sammanhang ett välkommet och viktigt verktyg.

Unionen har också tidigare, i samarbete med TCO, efterfrågat drivkrafter för arbetsgivare som inte tar sitt ansvar för arbetsmiljö och rehabilitering. Regeringens förslag om hälsoväxling omfattar dock alla arbetsgivare, oavsett vilka åtgärder de vidtagit.

…men förslaget innebär risker

Med det sagt kan det konstateras att förslaget som regeringen nu lägger fram innebär vissa risker.

Risken är att personer med  svagare anknytning till arbetsmarknaden sorteras bort.

Från vårt fackliga perspektiv är den mest uppenbara risken med förslaget att det kan leda till ytterligare ökad selektion – det vill säga att  personer som av olika skäl har svagare anknytning till arbetsmarknaden sorteras bort vid rekrytering.

Ett mer tillåtande arbetsliv behövs

Regeringen är medveten om att förslaget riskerar öka selektionen och har därför valt att undanta vissa grupper från medfinansieringen.  Förutom att detta kan öka stigmatiseringen av redan utsatta grupper, förändrar det inte det grundläggande problemet: att arbetsgivare kan bli mer försiktiga vid rekrytering överlag.

Ett viktigt led i att minska sjukfrånvaron i samhället i stort, är sannolikt ett arbetsliv som är mer tillåtande – ett arbetsliv där alla människors förmåga och kompetens tas tillvara.

Att förslaget helt saknar bortre tidsgräns är också anmärkningsvärt.

I och med att den bortre tidsgränsen i sjukpenningen nyligen avskaffats, innebär förslaget att arbetsgivare kan få finansiera sjukpenningskostnader för sjukskrivna anställda under en oöverskådligt lång framtid. Det är inte rimligt. Detta kan också öka incitamenten för arbetsgivarna att istället köpa ut sjukskrivna anställda.

Olika sektorer – olika sjukfrånvaromönster

Svenskt Näringsliv är starkt kritiska till förslaget om hälsoväxling. Det kan tyckas något förvånande, då näringslivet i stort faktiskt är ”vinnare” på förslaget, enligt regeringens beräkningar.

Näringslivet beräknas få betala totalt cirka 1,2 miljarder kronor för delfinansieringen av sjukpenning, samtidigt som de sänkta arbetsgivaravgifterna beräknas leda till minskade utgifter om cirka 2 miljarder kronor.

I stället är det i offentlig sektor, där sjukfrånvaron är som högst, som de ekonomiska konsekvenserna av förslaget kommer bli mest kännbara för arbetsgivarna.

Problemen med sjukfrånvaro ser väldigt olika ut i offentlig sektor och i det privata näringslivet.

Det är inte säkert att lösningarna för att komma åt den ökande sjukfrånvaron ser likadana ut i de olika sektorerna. Därför är det intressant att regeringen samtidigt öppnat för arbetsmarknadens parter att gemensamt lägga fram ett förslag som kan få likvärdig effekt för sjukfrånvaron.

Nygammalt förslag
Förslaget om hälsoväxling är nygammalt – en liknande reform var i bruk mellan 2005 och 2006. (Om denna reform och om arbetsgivarfinansiering i Holland har jag bloggat tidigare.)

Kritiker till förslaget om hälsoväxling pekar nu på att den tidigare medfinansieringsreformen inte nådde avsedd effekt, medan förespråkarna bland annat menar att reformen avskaffades innan effekterna gick att mäta.

Förra gången var medfinansieringen 15% av sjukpenningskostnaderna vid heltidssjukskrivning. Frågan är om de nu föreslagna 25% kommer göra större skillnad.

Det är bra att regeringen lyfter arbetsgivarnas viktiga roll vid långa sjukskrivningar.

Mycket mer kan göras ute på arbetsplatserna för att människors arbetsförmåga ska tas tillvara. Det får dock inte ske på bekostnad av ökad selektion.

Kommentera