Vad vill ungdomarna ha i arbetslivet – det samma som oss vuxna?

Flemming Kristensen

På senare tid har det kommit  fler indikationer på att de nya generationerna på arbetsmarknaden i allt större utsträckning efterfrågar anställningstrygghet och balans i arbetslivet. Vi börjar så smått ana konturerna av ett reellt trendbrott, men bilden är – som vanligt – komplex.

Till en början vill jag be om ursäkt för rubriken. Är för egen del, främst efter en del aktiva år i studentpolitiken, smått allergisk emot så kallade ”vuxna”, som ”berättar för ungdomarna, hur världen är beskaffad”.

Mitt enda försvar är att jag baserar analysen på undersökningar där ungdomar, här personer under 35 år, faktiskt har blivit tillfrågade.

Hursomhelst. I tisdags (20/9) var det potentiellt blivande ingenjörer som enligt IVA – Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien – placerade ”en trygg anställning” högst på listan när det handlade om önskemål på det framtida arbetslivet och karriären:

  1. Trygg anställning: 10 117
  2. Ständiga utmaningar: 9 974
  3. Balans mellan arbete och privatliv: 9 721
  4. Att känna att jag bidrar till företagets verksamhet: 9 190
  5. Att känna att jag bidrar till samhällsutvecklingen: 8 830
  6. Globala möjligheter: 7 906
  7. Att känna att arbetsgivaren bryr sig om och arbetar för sin omvärld: 7 724
  8. En hög lön: 7 086
  9. Att uppnå en chefsroll: 4 906

Poängen är beräknade efter den svarandes rangordning av de nio alternativen. Det alternativ som rankas högst får nio poäng, tvåan åtta poäng och så vidare.

Dessa resultat tangerar de som Kairos Future publicerade innan jul 2015, där de presenterade 80-talisternas syn på chefskap. Här gav analysföretaget bland annat följande tre tips för att göra denna generation intresserade av chefskapet – Morgondagens Ledare 2015:

  1. Erbjud möjligheter till balans mellan fritid och arbete – även på chefsnivå
  2. En fast anställning och trygghet i jobbet är ett måste
  3. Bättre lön och förmåner krävs för att intressera unga för de utmaningar som chefsjobb innebär

I våras konstaterade Kairos Future: Inget annat land (som Sverige) har värderat trevliga arbetskamrater och kul arbetsuppgifter lika högt. Men nu verkar värderingarna ha skiftat.

Kravet på intressanta arbetsuppgifter och en sund arbetsmiljö har halkat ur listan och trevliga arbetskamrater har hamnat på andra plats. Istället är det nya krav som handlar om anställningstrygghet, som hamnar i topp.

Mycket semester och fritid är en ny faktor som hamnar på tredje plats på listan över de fem viktigaste kraven. Dags att rita om orienteringskartan för alla som jobbar med rekrytering med andra ord.

Nedan listas de fem viktigaste jobbkraven under respektive år:

2005 2015
Trevliga arbetskamrater Fast anställning
Intressant och meningsfullt arbete Trevliga arbetskamrater
Att ha en bra chef Mycket semester och fritid
Sund arbetsmiljö Att ha en bra chef
Att kunna känna mig stolt över mitt arbete Anställningstrygghet

Dessa tre undersökningar indikerar med andra ord att vi går emot nya tider när det gäller det goda arbetslivet. Tid (balans i arbetslivet) blir allt mer centralt – vilket stödjer mitt senaste blogginlägg – och anställningstrygghet får comeback.

Lön rankas inte speciellt högt – förutom hos blivande chefer

Det är också intressant att konstatera att lön inte rankas speciellt högt – förutom hos blivande chefer.

I IVA:s undersökning kom ”en hög lön” in som nummer åtta av nio möjliga – bara att ”uppnå en chefsroll” rankades lägre. Det sistnämnda är i sig kanske en indikation på att vikten av ”att få balans i arbetslivet” värderas allt högre eftersom just chefskapet – rättvist eller inte – ganska ofta förknippas med hög arbetsbelastning, långa arbetsdagar, stora krav på tillgänglighet och negativ stress.

Därmed kan vi avvisa bilden av de yngre generationerna på arbetsmarknaden, som en grupp där alla under 35 år älskar att jobba i plattformsekonomin, aldrig infinner sig på något kontor och inte alls är sugen på den säkerhet runt anställningen som generationerna innan uppfattade som en självklarhet. Inte riktigt. Bilden är som vanligt mer komplex – och beskrivningen nyss förstås karikerat.

Vikten av ”att få balans i arbetslivet” värderas allt högre

Till en början kan det konstateras att den ökade polariseringen som i stor utsträckning präglar arbetsmarknaden på många områden, även gäller här.

Med andra ord är det absolut en del bland de nya grupperna på arbetsmarknaden med en unik kompetens som stortrivs i plattformsekonomin och med det egna entreprenörskapet, medan en annan grupp troligen ”väljer den tillvaron” därför att de inte kommer in på arbetsmarknaden.

Thomas Nyberg på analysföretaget Insightlab: Den informella arbetsmarknaden kommer fortsätta att växa. Det blir fler egenanställda och fler kommer att ha projekt vid sidan av sin anställning i takt med att fler matchningstjänster erbjuds.

Han tror att det kommer att uppstå en ny yrkeskategori, talangagenter för kvalificerade tjänster. Samtidig varnar han för varnar för att glorifiera det fria gigandet alltför mycket, det är hård konkurrens och press att ständigt vara tillgänglig.

Det är därför Unionen jobbar för schysta villkor för de som jobbar mot digitala plattformar, och kommer fortsätta att utveckla och förbättra villkoren för egenföretagare.

Men samtidigt visar detta också att det med stor sannolikhet faktiskt kommer att finnas en grupp på arbetsmarknaden i den digitaliserade kunskapsekonomin där ”anställningstrygghet och fast tjänst” spelar en mycket mindre roll.

Det är viktigt att understryka – som Unionen ofta gör – att tryggheten även för denna grupp finns i en unik kompetens (och därmed kontinuerlig kompetensutveckling) som många arbetsgivare vill ha.

Andra undersökningar – visserligen ifrån USA, men ändå – visar samtidigt, att generationen under 35 år i själva verket tenderar att vara beroende av jobbet – workaholics. De tar ut mindre semester (och skäms för att göra det) än äldre generationer och gör stora uppoffringar för arbetsgivaren – utan kompensation.

Detta stämmer inte riktigt överens med bilden från Sverige med önskan om balans i arbetslivet med krav på mycket fritid och semester.

Analysen visar på ett potentiellt problem med studier av hela generationer (och även jämförelse mellan länder, men den stora metoddiskussionen får vi ta en annan gång), nämligen att grupper av individer tillskrivs oföränderliga egenskaper utifrån födelseår.

Detta är ett antagande som kan ifrågasättas. Vad händer exempelvis med ”en generation” när den blir ”vuxen” = 35+ med villa, vovve och Volvo?

Slutsatsen är att ”ungdomarnas önskemål” på arbetslivet är mångfacetterade, men pendeln verkar dock ändå svänga kraftigt i riktning mot balans mellan jobb och fritid (tid för återhämtning), schysta arbetsvillkor och utökade behov av kompetensutveckling.

Vi på Unionen kallar det Balans i arbetslivet, Fler och bättre jobb och Kompetens ger kraft.  

Kommentera