Glöm inte nyårslöftet om hållbart arbetsliv

Flemming Kristensen

Plötsligt blev det mitten av februari 2017. I backspegeln verkar en av årets hetaste nyårstrender ha handlat om stressen och pressen i arbetslivet. Såklart gick det att hitta artiklar om viktnedgång, matvanor och träning, men många nyheter handlade om balansen mellan karriär och fritid. Artiklarna kan indelas i strukturella och individuella, både förklaringar och lösningar. Därför är stärkta möjligheter till återhämtning en prioriterad avtalsfråga för Unionen under våren.

Först strukturerna. Vi vet från våra undersökningar att stress och arbetsbelastning är en av de absolut viktigaste frågorna att jobba med ute på arbetsplatserna. Bland Unionens arbetsmiljöombud svarade 70 procent 2016 att det var en av de tre mest angelägna arbetsmiljöfrågor. Det är en ökning med 13 procentenheter sedan 2008 (se nedan).

Stress och arbetsbelastning den mest angelägna arbetsmiljöfråga

/ 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016
Andel i procent 57 56 56 57 59 58 62 67 68 70

Vad ligger bakom dessa siffror? En viktig förklaring är att allt fler privatanställda tjänstemän upplever att de har kolleger som är sjukskrivna på grund av stress. Runt hälften har de senaste två åren haft en kollega som har varit sjukskriven av stress, och nästan en av fem har själv haft stressrelaterade sjukdomar.

Tittar vi på detta över tid, så är trenden oroväckande. Antalet långa sjukskrivningsfall ökar bland tjänstemännen – särskild kvinnor. Antalet personer som befinner sig i en sjukskrivning längre än 90 dagar har gått upp nästan 80 procentenheter sedan år 2008.

Antal sjukfall > 90 dagar, per 1000 sysselsatta tjänstemän

/ 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015
Kvinnor 14.6 13.9 16.6 16.4 18 22 26.1 27.1
Män 7.2 6.9 7.9 7.5 7.9 8.8 10.7 11.2
Total 10.5 10 11.9 11.7 12.6 15 17.9 18.9

Vilka förklaringar är det då i sin tur som ligger bakom att allt fler privatanställda tjänstemän behöver kasta in handduken, åtminstone tillfälligt, i det moderna arbetslivet? Här listas några viktiga:

• 38 procent är dagligen tillgängliga utanför ordinarie arbetstid.
• Nästan två av tre är tillgängliga minst någon gång i veckan
• Endast var femte har regler för att man inte ska störas av jobbet på fritiden
• 37 procent behöver arbeta under helger och annan ledighet för att hinna med sina arbetsuppgifter
• 1 av 4 upplever att jobbtankar ger dem sämre sömn
4 av 10 som vobbar skulle gärna slippa göra det

Så var det det där med individens roll. En del av diskussionen kring den ökade pressen tenderar att fokusera på symptombehandling – hur kan/ska den enskilda individen hantera en stressig vardag? Förslagen är många och kan, våldsamt polemiskt förstås, kategoriseras i den gruppen av ambitioner, som många av oss här en månad inne i det nya året må konstatera – ja OK, det blev så inte heller i år:

• att jag börjar träna fem gånger i veckan
• att jag äter mer hälsosamt och vegetariskt
• att jag går långa promenader med mina kollegor på lunchrasten och ”står och jobbar”
• att jag stänger av för min jobbmobil, när jag hämtar mina barn och är med min partner
• att jag börjar med mindfulness och avsätter tid varje dag till ”medveten närvaro”

Fritar detta individen för ett eget ansvar för den egna arbetssituationen? Absolut inte. Allt kan bli bättre, och förändringen börjar med – som Michael Jackson sjöng på 80-talet – att ”man” tittar sig i spegeln. En rad av de förslagen som just listades ovan bidrar säkert även för många till en bättre balans i (arbets-)livet, men (och det är ett STORT men) är ”man” uppe emot strukturerna i det moderna arbetslivet, så är det främst kollektivet som kommer att frigöra individen.

I detta sammanhang kan det vara intressant att analysera ”unga vuxna” eller ”Generation Y” eller ”Milliennie-generationen” (kärt barn har många namn, personer < 35 år) på arbetsmarknaden. Oaktat namnen så är det denna grupp som snart kommer att bli den dominerande gruppen på arbetsmarknaden – hur ser dem arbetslivet (jag har tittat på frågan tidigare)? Några kännetecken:

• Vill ha bra arbetsmiljö med möjlighet till inflytande och utveckling
• Vill ha tydliga regler som sätter ramar och skapar förutsägbarhet
• Vill ha fast jobb samt balans mellan arbete och fritid
• Vill göra något de är intresserade av och ha kul på jobbet

Påtagligt är det, att efterfrågan på tydliga ramar samt ordning och reda dominerar. Detta kommer för många kommer att krocka med dagens arbetslivsverklighet. Många arbetsgivare bör nog ta sig en funderare kring hur de jobbar med den psykosociala arbetsmiljön framöver, speciellt eftersom en framgångsrik karriär för denna ”nya” generation innebär att ha en bra balans mellan jobb och fritid.

Mot den bakgrunden kommer Unionen i den kommande avtalsrörelsen bland annat jobba för att skapa bättre förutsättningar för återhämtning. Det är bra för individen och därmed de ”kollektiven” hen ingår i – oavsett om kollektivet utgörs av familjen, vännerna eller arbetsplatsen. Och vi gör det via kollektivavtal, därför de är verktyget med vilket vi skapar ett hållbart arbetsliv för fler – också dig.

Kommentera