Socialdemokraternas ekonomiska taleskvinna Magdalena Anderson diskuterade igår i Agenda förslaget att avskaffa FAS 3 och istället erbjuda långtidsarbetslösa ”riktiga” jobb. Enligt socialdemokraternas förslag ska alla i FAS 3 få riktiga jobb i företag, kommuner eller landsting där lönen subventioneras till 85 procent i företag och till 100 procent i kommuner och landsting. För att öka möjligheterna till utbildning vill socialdemokraterna också införa fler studieplatser vid komvux och vid eftergymnasiala studier som Yrkeshögskola. De som studerar skall också få ”bibehållen ersättning”. Ambitionen är det inget fel på – frågan är om det verkligen är något nytt som (s) kommer med och om det kan fungera bättre än det som redan finns.
Socialdemokraterna har rätt i att det har funnits problem med FAS 3. Alltför många arbetsgivare har utnyttjat deltagare i FAS 3 som billig arbetskraft istället för att anställa. Socialdemokraternas initiativ är därför välkommet. Framförallt är det allt annat lika bättre för den enskilde att ha en anställning med tillhörande trygghet och rättigheter (exempelvis omfattas av kollektivavtal om det finns på arbetsplatsen) än att gå på bidrag (framförallt om deltagare i FAS 3 ändå utför arbeten arbetsgivarna behöver få utförda). En vän av ordningen kan ändå påpeka att arbetsgivare genom de s.k. nystartsjobben har möjlighet att anställa långtidsarbetslösa till en subventionerad kostnad (subventionen täcker dubbla arbetsgivaravgiften och lönen skall ligga i nivå med kollektivavtal i branschen). Nystartsjobben har också visat sig vara en väg ut ur arbetslöshet. IFAU har i en utvärdering visat att tillgången till nystartsjobb gör att personer lämnar arbetslösheten fortare än vad de annars skulle ha gjort.
Det nya i Socialdemokraternas förslag är snarare nivån på subventionen än dess form – upp till 100 procent av lönen skall kunna subventioneras. Det borde innebära att fler arbetsgivare blir intresserade av att anställa deltagare i FAS 3. Samtidigt reser socialdemokraternas förslag en rad frågor. För det första kan man fråga sig om inte en ökad subvention kommer att leda till en ökad undanträngningseffekt? IFAU visar i sin utvärdering att omkring 63 procent av nystartsjobben är undanträngning av jobb som skulle ha skapats även utan nystartssubventionen. Den farhågan kan dock dämpas av det faktum att IFAU i sin undersökning av nystartsjobben fann att undanträngningseffekten inte påverkades nämnvärt 2009 då subventionen inom nystartsjobben fördubblades. IFAU fann också att högre subventionsgrad inte påverkade arbetsgivarnas benägenhet att avsluta anställningen då subventionen löpte ut. Den höga subventionsgraden behöver med andra ord inte resultera i alltför höga undanträngningseffekter och att arbetsgivare sparkar dem med subventionerad anställning så fort subventionen upphör.
En andra fråga är om Socialdemokraterna verkligen kommer att finna arbetsgivare som vill anställa de som idag deltar i FAS 3? Enligt Magdalena Andersson ska den frågan lösas av ”professionella arbetsförmedlare som kan jobba med olika insatser”. Men denna hjälp finns ju redan idag och om man har kommit till FAS 3 ska man ha fått hjälp av professionella arbetsförmedlare i omkring 750 dagar (300 dagar med a-kassa och 450 dagar med FAS 1 och 2). Här får man väl säga att Magdalena Andersson förblev svaret skyldig.
Dagens nystartsjobb är dessutom en rättighet för arbetsgivarna, vilket innebär att om en arbetsgivare hittar en person som uppfyller kraven för nystartsjobb så har arbetsgivaren en rätt till stöd om han eller hon anställer personen ifråga. Det är med andra ord inte arbetsförmedlingen som avgör om arbetsgivaren ska få rätt till anställningssubventionen. Huruvida en liknande konstruktion skall gälla i socialdemokraternas förslag är oklart, och det borde påverka i vilken utsträckning arbetsgivare finner det mödan värt att ansöka om subventionen.
En tredje fråga är mera känslig. Socialdemokraterna säger att de vill flytta deltagarna i FAS 3 till ”riktiga” jobb. På et sätt är det klart att en subventionerad anställning är i högre utsträckning ett ”riktigt” jobb än sysselsättningsfasen i jobb- och utvecklingsgarantin då det faktum att man är anställd gör att man omfattas av rådande kollektivavtal och av den trygghet som anställda i övrigt har. Men om nu de jobb som erbjuds inom socialdemokraternas förslag är ”riktiga” jobb borde de också rimligen – liksom är fallet med nystartsjobben – kvalificera för a-kassan. Här kan man tycka att det klingar lite falskt i socialdemokraternas retorik när de å ena sidan säger sig erbjuda riktiga jobb och å andra sidan inte vill göra jobben ifråga a-kassegrundande.
En fjärde och sista fråga rör förslaget om bibehållen ersättning vid utbildning – framförallt vid eftergymnasiala studier. Till att börja med finns det redan idag möjligheter för dem som är inskrivna vid arbetsförmedlingen gå olika arbetsmarknadsutbildningar. Och det finns också möjlighet för ungdomar mellan 16-24 år som saknar slutbetyg från grund- eller gymnasieskolan att gå en studieförberedande insats vid en folkhögskola i syfte att få dem att slutföra gymnasiet. Vad gäller komvux och eftergymnasiala utbildningar finns det idag möjlighet att ansöka om studiemedel och ta studielån. Det är inte uppenbart att långtidsarbetslösa skall få studier som de kan finansiera genom studiemedel betalda av samhället på annat sätt (här bör det noteras att enligt lag kan inte arbetslöshetsersättning kombineras med studiemedelsberättigande utbildning). Sedan kan det alltid påpekas att det borde göras lättare att få studiemedel och lån för vissa grupper. Exempelvis trappas möjligheterna att ta studielån ned efter 45 års ålder. Här kan man tänka sig att det behövs utökade finansieringsmöjligheter för äldre som vill skola om sig. Men socialdemokraterna brer i sitt förslag friskt på med ”bibehållen ersättning” utan att närmare förklara hur detta passar in i de möjligheter att finansiera studier som finns idag.
Sammanfattningsvis är socialdemokraternas förslag att ersätta FAS 3 med riktiga jobb intressant men delvis en spark mot öppna dörrar. Dessutom reser förslaget en rad frågetecken som borde klargöras – framförallt varför de föreslagna jobben inte ska vara a-kassegrundande och hur ersättningen vid utbildning är tänkt att passa in i de system som finns redan idag. Förhoppningsvis kan detta förslag bana väg för en seriös debatt kring de långtidsarbetslösas situation och möjliga vägar tillbaka in i arbetslivet.
Twitter
No comments yet.