Några intryck av Arbetsskadekommissionens slutrapport

Arbetsskadekommissionen, som är tillsatt av den svenska försäkringsbranschen och har letts av Björn von Sydow, presenterade idag sin slutrapport med en hel del intressanta förslag om hur arbetsskadeförsäkringen kan göras mer rättssäker och jämställd. Det är också lovvärt att Arbetsskadekommissionen uppmärksammar de svårigheter som finns med mobbning och trakasserier på arbetsplatsen. Samtidigt kan det noteras att kommissionen inte kunde enas om ett sammanhållet förslag i den kontroversiella frågan om privata försäkringsgivare ska ta över hela eller delar av arbetsskadeförsäkringen.

Det är välkommet att arbetsskadeförsäkringen diskuteras och Arbetsskadekommissionen har helt rätt i att dagens försäkring inte fungerar tillfredsställande. Unionen har liksom Arbetsskadekommissionen sett att det är generellt svårare för kvinnor att få sina skador godkända som arbetsskador. En förklaring till detta kan vara att, som Unionens undersökningar visar, kvinnor i högre utsträckning än män uppger att de drabbas av psykisk ohälsa, som ofta är helt eller delvis arbetsrelaterad, och att det är svårt att få psykisk ohälsa godkänd som arbetsskada. En annan förklaring till att det är generellt svårare för kvinnor att få sina skador godkända som arbetsskador är att det finns stora brister i kunskapen om vilken arbetsbelastning kvinnodominerade yrken innebär, vilket resulterar i brister i Försäkringskassans exponeringsutredningar som ska påvisa samband mellan exponering för skadliga faktorer på arbetet och skada.

Arbetsskadekommissionen diskuterar en del intressanta lösningar på de problemen med dagens arbetsskadeförsäkring. Kommissionen vill exempelvis behålla dagens generella arbetsskadebegrepp. Samtidigt vill man införa en lista på godkända arbetssjukdomar. Tanken med att införa en lista på godkända sjukdomar är att göra försäkringen mer förutsägbar och därmed rättssäker samtidigt som det går snabbare att göra en bedömning om sjukdomen finns på listan. För att undvika att listan blir statisk, vilket annars är en vanlig invändning mot en lista på godkända sjukdomar, tänker sig Arbetsskadekommissionen att en Arbetsskadekommitté, där även arbetsmarknadens parter är presenterade, får i uppdrag att återkommande revidera listan i ljuset av ny forskning och nya erfarenheter. Arbetsskadekommittén ska också i enskilda fall kunna godkända sjukdomar som inte finns på listan som arbetsskada.

Arbetsskadekommissionen följer i sitt förslag om en lista med tillhörande Arbetsskadekommitté den konstruktion som idag finns i Danmark. Det är ett intressant förslag som tål att utredas vidare. Samtidigt är det viktigt att en lista även omfattar arbetsrelaterade sjukdomar som företrädesvis drabbar kvinnor. Arbetsskadekommissionen diskuterar helt kort problemet med att få med dessa sjukdomar på en lista och hänvisar till möjligheten att revidera listan allt eftersom. Men det kan då vara svårt att få med arbetsrelaterade sjukdomar som främst drabbar kvinnor på listan. En lösning på detta problem vore att redan nu satsa på att få fram kunskap om arbetsbelastningar och skador inom kvinnodominerade yrken så att dessa sjukdomar är med från början. Detsamma gäller om sambanden mellan arbete och psykisk ohälsa. Särskilt psykisk ohälsa är ett växande problem för tjänstemän och den vanligaste sjukskrivningsorsaken för Unionens medlemmar. En annan risk med en lista är att bedömningarna blir slentrianmässiga och fyrkantiga. Dessutom finns det en risk att arbetsgivarna inrättar sitt arbetsmiljöarbete efter vilka sjukdomar som finns på listan och därmed försummar förebyggandet av andra arbetssjukdomar. Det är därför viktigt att man utreder vilka risker det finns med att införa en lista på godkända sjukdomar och att det generella arbetsskadebegreppet förblir en reell möjlighet för dem som drabbas av arbetssjukdomar som inte finns på listan.

 Arbetsskadekommissionen föreslår också att det efter 180 dagar ska prövas om en misstänkt arbetsskada kan godkännas och att det i så fall ska utgå en arbetsskadesjukpenning som täcker upp för inkomstförlust på grund av arbetsskada även om den nedsatta arbetsförmågan inte kan antas bestå i minst ett år. Idag har den som drabbas av arbetsskada inte rätt till livränta om nedsättningen av arbetsförmågan på grund av arbetsskadan inte kan antas bestå i minst ett år, vilket med dagens regler i sjukförsäkringen kan innebära att den enskilde tvingas acceptera ett arbete med lägre lön. Det är ett bra förslag som innebär en efterlängtad förbättring för de som skadas i sitt arbete.

Det finns också en del förslag i slutrapporten som det kan finnas skäl att vara mer skeptisk till. Arbetsskadekommissionen oroar sig exempelvis för att arbetsgivare har för svaga drivkrafter att hålla en god arbetsmiljö och förebygga arbetsskador. Arbetsskadekommissionen vill därför införa riskdifferentierade premier, vilket innebär att de premier arbetsgivarna betalar in till arbetsskadeförsäkringen speglar skaderiskerna på det enskilda företaget eller i den bransch företaget är verksamt.

 Men effekterna av riskdifferentierade premier på arbetsgivarnas vilja att förebygga arbetsskador är oklar. Det finns studier som visar att riskdifferentierade premier också leder till att arbetsgivare försöker avskräcka anmälningar av arbetsskador. Dessutom finns det samhällsekonomiska aspekter att ta hänsyn till. Det kan helt enkelt vara samhällsekonomsikt motiverat att slå ut kostnaderna för arbetsskador i en viss bransch på alla branscher än att låta kostnaden ligga där den faller. Om syftet är förebyggande av arbetsskador finns det bättre sätt med fler inspektioner och sanktioner mot arbetsgivare som brister i sitt arbetsmiljöansvar. Och att göra arbetsskadeförsäkringen primär leder till ökad administration då det innebär att också sjukdomar med relativt kortvarig frånvaro måste utredas om det finns misstanke om arbetsskada. Idag faller dessa kortvariga fall helt på sjukförsäkringen.

Arbetsskadekommissionen vill också föra över arbetsskador i trafiken till trafikförsäkringen med hänvisning till utredningen En utvidgad trafikförsäkring (SOU 2009:96) – kanske mest för att ge sina uppdragsgivare något att bita i. Men även om en sådan förändring skulle innebära en del förenklingar finns det principiella invändningar. Framförallt bör en arbetsskadeförsäkring också omfatta skador som arbetstagaren drabbas av under resa till och från, och i, arbetet då dessa skador i högsta grad hör samman med arbetet. Dessutom kan det ifrågasättas vilka fördelningseffekterna kommer att bli av premiesättningen inom trafikförsäkringen om också arbetsskadorna förs över till denna försäkring. Det finns en risk att redan utsatta grupper drabbas av högre premier för risker som de utsätts för genom sitt arbete – och det är principiellt fel.

Arbetsskadekommissionen presenterar också tre olika modeller för hur arbetsskadeförsäkringen kan organiseras. I den första modellen behålls i huvudsak dagens organisation av arbetsskadeförsäkringen med de förslag på förändringar som kommissionen har presenterat. I den andra modellen utgår särregler för arbetsskadeförsäkringen ur Socialförsäkringsbalken. Istället kompletteras dagens sjukförsäkring med andra försäkringslösningar för arbetsskador – exempelvis en arbetsskadeförsäkring som erbjuds av privata försäkringsgivare. I den tredje modellen tar arbetsskadeförsäkringen över samtliga kostnader som härrör från arbetsskador, och försäkringen kan erbjudas av en rad olika försäkringsgivare – även privata försäkringsgivare. Under den diskussion som följde presentationen framstod det dock som ganska klart att den tredje modellen saknade brett stöd bland de närvarande politikerna och experterna. En central fråga som inte berördes under diskussionen är hur tvist ska lösas om privata försäkringsgivare får större del av arbetsskadeförsäkringen.

 För Unionens medlemmar är det välkommet att arbetsskadeförsäkringen förs upp till debatt. Däremot tar Arbetsskadekommissionen inte upp problemen med arbetsbelastning och psykisk ohälsa, vilket hade varit önskvärt med tanke på att arbetsrelaterad psykisk ohälsa är ett ökande problem bland tjänstemannagrupper. Till sist är det viktigt att arbetsskadeförsäkringen förblir en del av det allmänna socialförsäkringssystemet.