Den svenska modellen ger starka och kreativa individer

Den svenska modellen är ett begrepp som idag rymmer ganska mycket. Sverige är ett lite annorlunda land som sticker ut internationellt. Framför allt så är Sverige väldigt individualistiskt (se exempelvis world value survey). Det är en intressant resa som Sverige gjort från att vara det fattiga, gudsfruktande och socialt mycket homogena landet vi var för 100 år sedan till det vi är idag.

Demokratiseringen, utbyggnaden av den starka välfärdsstaten med generella system som fokuserar på individer snarare än på familjer eller utsatta grupper anges ofta som förklaring till varför vi gjort den här resan värderingsmässigt. Den höga graden av jämlikhet har fått oss att se på varandra som individer än som bärare av en social position. Marknadsekonomin med starka och självständiga aktörer har gett oss starka konsumenter och ett dynamiskt näringsliv.  Men jag skulle vilja lägga till ytterligare en förklaring – den svenska partsmodellen.

Hierarkier hämmar individers utveckling och skapar konformitet, oreglerad och oinskränkt makt ger osäkerhet och skapar en miljö där folk inte vågar sticka ut i rädsla för materiell eller social bestraffning av överordnade. I rädsla för godtycket dör kreativiteten och individualiteten, människor blir lika utan att någon form av jämlikhet uppstår.

När de fackliga organisationerna växte fram i början av 1900-talet var det just den oinskränkta arbetsgivarmakten som de första striderna togs mot. De första överenskommelserna som gjordes handlade just om att erkänna de fackliga organisationerna som motpart. I och med erkännandet av den kollektiva förhandlingsviljan går det sedan också att skapa avtal som framför allt ger tydlighet.

Med kollektivavtalen har vi fått arbetsplatser med starka medarbetare, en styrka som också smittar av sig även i våra övriga roller som medborgare och konsumenter. Våra löneavtal garanterar att lönen sätts på sakliga och objektiva grunder. Förhandlingsordningarna har gett regler och förutsägbarhet som hindrar att godtycke uppstår. Skulle godtycke uppstå så finns det också medling att begära. Det här är enligt mig det absolut viktigaste delarna i den svenska partsmodellen – inte inskränkningen i makten i sig, utan regleringen av maktens utövning. Tydligheten och förutsägbarheten av maktutövningen på arbetsplatserna ger individerna den säkerhet och det svängrum de behöver för att våga vara skapande och kreativa – människorna har fått sin individualitet och företagen har fått kreativa medarbetare. Det är några av särdragen i den framgångsrika partsmodellen som jag hoppas att vi även i framtiden ska kunna utveckla.