Tack Håkan Eriksson för veckans konstruktiva bloggduell som kanske mer kom att handla om lönepolitiken än om just den svenska modellen.
I ditt sista inlägg berör du två av de grundläggande frågorna för den svenska modellen. Den första är maktfördelningen som jag menar har skapat de starka och kreativa individerna. Jag vill mena att en hög grad av konstitutionalisering av makten skapar förutsägbarhet och hindrar att godtycke uppstår. Där verkar vi inte ha olika åsikter.
Den andra handlar om att det måste finnas en legitimitet för modellen för att den också ska fungera. Jag tror att modellen också måste kunna leverera för att skapa legitimitet, där har industriavtalet verkligen lyckats. Självklart måste kollektivavtalet också uppfattas som attraktivt för företagen, men det får inte ske på genom en maktförflyttning till arbetsgivarens fördel. Då tror jag att vi riskerar det positiva i den svenska modellen.

Twitter








No comments yet.