Läser Sverigestudien och lyssnar samtidigt på Ekot och funderar lite över s.k. ledarskapsfilosofier. När jag tog mina första stapplande steg i managementlitteraturens djungler på tidigt 90-tal var det tankar kring helhet, kvalitet och verksamhetsprocesser som var i fokus. Ständiga förändringar och organisationsutveckling har också haft sin tid, liksom affärssystemens intåg som nyckel till framgång och lycka.
Under lång tid var också den gren som förespråkade kundfokus på allas läppar. Det är en gren som inte tillämpas längre, om man ska tro Sverigestudien. Nu finns inte ens kundtillfredsställelse med på top tio i Sverige över värderingar på arbetsplatsen, inte ens på top tjugo. Nu är det i stället en något dunkel managementfilosofi som är gällande för många företag, som går ut på kortsiktig maximerad vinst för företagen. Kanske kan man säga att i stället för ”kundfokus” är ”ägarefokus” på tapeten.
När kommer tiden för ”medarbetarfokus”? Det kan behövas. Jag hoppas att våra arbetsplatser är hälsosamma för de som arbetar där, att arbetsmiljö och kompetensutveckling är något som företagen investerar i, och att vi har högt i tak och delaktighet. Men jag har mina tvivel. På Ekot är det en företagsledare som går i svaromål mot anklagelser om missförhållanden på hans företag med orden ”Varför ska vi trakassera personalen det är ju vår största tillgång?”. Det kan man verkligen fråga sig.